Jag får i princip två svar samtidigt; man straffas själv om man ingriper, och risken för att kvinnor ska uppfatta en själv som en som trakasserar är för stor. De riskerar att få en gärningsman men också offren på sig.
Ett skäl är givetvis också statismen; problem ska staten fixa, lägg dig inte i, ens om det rör dina egna barn, och möjligen för att vi är desertörernas land.
Vi har varit själlösa länge
Boken ”Häktad på sagolika skäl”, som är en kriminalroman, ges ut på nytt av Ermont, och den recenserades bland många andra av Leif Zern i Dagens Nyheter, och jag minns att han skrev att jag hade gestaltat rättsröta men också en helt själlös stad; Stockholm.
Den boken utkom i augusti 1984 och det skrevs spaltmil om den
Just DN ägnade två helsidor åt boken. Jag minns att Expressen hade en rubrik på sin förstasida; ”Lenas sagolika debut”.
Åklagarna var rasande, och justitieminister Ove Rainer gick ut och sa att han fann det mycket intressant att en lekmannadomare hade sett vad jag nu påstod mig ha sett. Chefen för Stockholm Tingsrätt sa i radion ungefär så här; ”Lena har frågat hur stor makt åklagare ska ha, och en sak kan jag meddela och det är att åklagarna bestämmer inte över mina nämndemän. Lena Holfve är en mycket bra sådan varför hon inte avsätts”.
Åklagarna ville få fram en jävsituation, och de ville helst få mig avsatt, dvs en nämndeman skulle inte få skriva en kriminalroman?!?
Givetvis hade jag inte brutit en enda tystnadsplikt
Gissningsvis var de mest upprörda över att jag visade / skrev att en juristutbildad som börjar arbeta inom näringslivet har många, många gånger högre lön än en åklagare varför det är klassens sämsta jurister som hamnar i Stockholm Tingsrätt.
Åklagaren i boken är egentligen ett ihopkok av fyra då tjänstgörande åklagare varav en senare åkte dit för en rätt allvarlig brottslighet, och poliser har berättat för mig att just han var argast av dem alla. Projicering?
De var inte direkt passiva, om man säger så, och i den vevan gjordes alltså en drama-husrannsakan på mitt förlag där man beslagtog allt som rörde mig. Man hade fått in ett tips påstods det om att jag var eko-brottsling och utredningen, som tog en evighet, lades sen ner för de hittade givetvis ingenting. Jag återfick mitt pass och utredande kriminalkommissarie bad mig personligen om ursäkt. Han gillade aldrig den utredningen vilket märktes lång väg.
Jag förstår det därför att egentligen skulle de ha gjort en husrannsakan i mitt hem, vilket aldrig skedde, så det var från start en mycket märklig eko-utredning där man t.ex. uteslöt min bank. Det är förmodligen den enda eko-utredningen vi har haft där man uteslutit just banken och postgirot och där man satte in resurser som om jag hade rånat dåvarande Riksbanken.
Fokus låg på att låta sex poliser storma in på Rabén&Sjögren viftandes med papper som gav dem rätt att begära ut all skriftlig information om mig. Möjligen trodde de att de skulle skrämma förlaget? Svårt att skrämma ett förlag som lever dygnet runt med en sån figur som Pippi Långstrump sen en mansålder tillbaka.
Vi får se hur försäljningen blir, Häktad på sagolika skäl liksom Mordet på Törnrosa ska kosta 42:- som e-bok, och det är inte omöjligt att jag skaffar mig nån bunker och börjar skriva kriminalromaner igen.
Nej, det var inte bättre förr!
På tåget och på stationen fanns inte bara kvinnor utan också många män. Alla i vagnen såg och hörde hur mannen gav sig på och kränkte kvinnor som satt i vagnen. Men inte en enda man reagerade eller agerade. De låtsades inte se och inte höra. De valde att vända bort blicken. Hur kan det komma sig? Att vända bort blicken när flera kvinnor blir antastade är att stilla och tyst se på när en förövare ger sig på sina offer och acceptera det som händer. Att inte tydligt markera mot att kvinnor trakasseras är det samma som att säga att det är okej att göra så.
Läs mer
Egmont lär byta såväl omslag som försäljningstexter men här är de ursprungliga:
Häktad på sagolika skäl – kriminalroman
Vad är det egentligen som händer när någon mördas?
I boken möter vi dem alla, offret, vittnena, möjliga och omöjliga mördare, företrädare för massmedia och inte minst kriminalkommissarie Göran Skogsberg och den skicklige kriminalteknikern Saxen.
Bakom tidningsrubriker om mord döljer sig en stor och väldig apparat. Likt spindeln i nätet sitter åklagaren. Poliser, journalister och misstänkta sprattlar hjälplöst när han drar i sina trådar.
Likheten med Humlegårdsmordet som skedde en het sommarnatt 1982 i Stockholm är ingen tillfällighet. Men frågan är om det verkligheten finns sådana åklagare som Lage von Roth? Det kan väl ändå inte vara möjligt…
Mordet på Törnrosa – kriminalroman
Titeln för oss in i sagornas värld bland prinsar och prinsessor. Vi kommer att möta prinsar ur Stockholms undre värld som meriterar sig för en ståplats hos Djävulen och knappast kan påräkna en sittplats hos Gud. De kallar sig Björnligan…
Vi möter kammaråklagare Lage von Roth och nog finns det en och annan i Stockholms polishus som undrar om inte han har medlemskort i Björnligan. Hans kollega Anders Isberg dyker upp och skapar ordning och reda under förundersökningen och det är en man som troligen kommer göra en lysande karriär som åklagare.
Kriminalteknikern Saxen lovar att man närmare jul ska avslöja vem som mördade prinsessan. Det måste vara poliskårens uppgift att stärka vår känsla av trygghet. Frågan är bara om man har någon känsla av trygghet kvar då man har mött busen Olsson?
Kriminalkommissarie Göran Skogsberg nöjer sig inte med att leta reda på prinsen. Han vill veta varför en människa fick sätta livet till och någonstans finns svaren. Ja, varför mördade prinsen sin prinsessa?
Så kallade sojapojkar finns det gott om i landet.
Ska de göra husrannsakan idag blir det en lång resa 😉
Perfekt tillfälle att fråga om jag som privatperson kan begära ut obduktionsprotokoll på dels travkungen Pettersson men även på medborgarjournalisten Bechir Rabani. I bakgrunden i båda fallen finns djävulen själv Robert Aschberg. Travkungen blåste honom på 20 miljoner, så det är förmodligen motivet. Det sista året i livet gjorde Rabani många bra saker. Han gjorde hembesök hos journalister som hänger ut folk på lösa grunder. Han intervjuade tjejer som blivit gruppvåldtagna. Det sista jobbet var besök hemma hos Aschberg. han var tydligen inte hemma men frugan öppnade dörren och var synligt aggressiv. Dom granskar vanligt folk som granskar makten men själva tål dom inte att granskas.I det sista reportaget berättade han även om hans farfar den röde bankiren Olof Aschberg. Han tog även upp ett fall från 2011 om en ung förståndshandikappad kille som begick självmord när han blev uthängd.Möjligtvis tog han även upp fallet där hans polare Jacques Wallner hade stuckit ihjäl en unga man utanför Berns 1982.
Det han tog upp var inte nytt i dom nationella cirklarna men jag tror inte han gjorde reportaget för oss. Snarare gjorde han ett försök att väcka det sovande folket och Aschberg gillade inte att få garderobsskeletten exponerade.