Vi måste välja beroende

Jag befinner mig i ett samhälle där människorna fortfarande är beroende av varandra, och tydligast ser du det om staten dömer ut fängelsestraff. Den bjuder bara på bröd och soppa, och familjen (som kan vara flera hundra personer) förväntas komma till fängelset med kött, fisk, ägg, mjölk, grönsaker och frukt. Man anser att kriminalitet är en familje- och inte en samhällsfråga. Intressant är att återfallsbrottslighet vet man knappt vad det är för något. Ligister saknas helt förmodligen för att fäder är direkt ansvariga för söner. I Sverige är barnen mer statens barn och ansvar.

Jag körde förbi många butiker igår, och än i denna dag – trots turismen – tar inte alla handlare in alla varor på nätterna därför att tjuvar saknas.

En svensk sjuksköterska sa mig att hon hade förstått att de helt saknade omsorg på sjukhusen
Nej, de förväntar sig att familjen kommer, och tar hand om omsorg och kärlek, och frågar du varför lär du få svaret:
 – Främlingar kan inte älska främlingar. Sjuka kan inte klara av att förmedla vad de behöver till främlingar.

I väst har vi bytt ut familjens roll mot staten. Vi avlivar gamla och sjuka på löpande band… så det stämmer nog rätt bra det att främlingar kan inte älska främlingar, och blir du sjuk sitter du fullständigt i skiten idag. Inte sällan är ”sjukvård” ingen vård alls; billigast så.

Bidrag existerar inte utom vid förlossningar
Behövande kan få sjukhusräkningen betald av regeringen efter ansökan men för övrigt finns varken barnbidrag eller föräldrapenning.

När två unga gifter sig får kvinnan ett hus av familjen, paret bor i princip gratis utom el, vatten och gas.

Eftersom kvinnorna äger bostäderna finns inget behov av kvinnohus
Jag har letat i åratal efter misshandlade kvinnor men ser inga men de ska finnas bland turkar från fastlandet som har dragit upp i bergen.

Män som slår kvinnor är inga män så mentaliteten finns inte ens
De har en våldtäkt vart femte år och det är nästan alltid studenter ifrån andra länder inblandade. En psyksjuk man började stöka med nån kvinna i huvudstaden för några år sedan vid en busshållplats och femton karlar ingrep direkt. Den maskulina energin är intakt och fungerande vilket ger en total kvinnofrid. Jag kan gå ön runt nattetid utan problem.

Efter bröllopet ställer paret sig på en scen, och alla de känner går upp, tar dem i handen och lyckönskar dem och ger dem ett kuvert med pengar, och det är möblerna, första bilen och ett par års försörjning om du har bra kompisar och en stor familj som älskar dig. Jag har sett bröllop med tre tusen gäster men det var ett rikt par som hade avböjt gåvor varför alla gick upp och enbart tog dem i handen och lyckönskade dem.

Vad händer om pengarna tar slut och de kanske har barn och ännu inte börjat jobba?
Då rycker fyra föräldrar in så man kan inte ”göra slut” med sina föräldrar som västungdomar ofta gör. När vi tänker på ”en familj” är det inte sällan en ensamstående mamma med barn. Nu talar jag om väldigt många individer, ett par hundra här på ön och upp emot tusen i Indien, och man träffas oftast på söndagar då picknickplatserna är fulla liksom krogarna. Under dessa sammankomster löser man de problem som t.ex. AF och Socialtjänsten har på sitt bord hos oss.

SvD publicerar en satir om hur vi ska prata med barnen om Akademin
Istället för religion har vi träning, som en religion, eller heminredning och istället för faderns roll i egenskap av gränssättaren har vi folkdomstolarna och dokusåpan om Akademin speglar det hela tydligt.

Jag minns när det på 50-60-talet bestämdes att vi skulle inte behöva vara beroende av någon, och idag har vi skapat ett samhälle där vi är mer beroende än någonsin av t.ex. Försäkringskassans välvilja om du är sjuk.

Folk är med om de mest förnedrande situationer för att på nåder få vara sjuka en månad till… Folk är livrädda för skolans personal och för att bli anmälda till Den Stora Modern socialtjänsten. Gamla lever i fyra, fem veckor om de tas in på hemmet…

Men tanken var att vi helt skulle slippa beroenden
Det var så under den tid som den äkta kvinnorörelsen existerade som sen blev kapad av feministerna. Många reagerar nu över att de t.ex. inte protesterar över alla gruppvåldtäkter men då har man inte förstått att dagens feminister vill inga kvinnor väl. Snarare tvärtom.

Jag förstod vidden av det som hänt på 50-60 år då jag inte hade talat med en enda svensk tjänsteman på flera år, och jag kvistade till den svenska ambassaden för att få ut ett förnyat körkort, och jag hörde en ton och en attityd, som jag hade glömt bort, och man tilltalade mig som om jag vore ett barn.

Det är trettio år sedan jag själv skrev att soss har blivit allas mamma och domstolen allas pappa och ingen blir vuxen.

I samma veva blev vi objekt trots att vi är subjekt
Det är lika länge sen jag uppmärksammade;  En familjepolitik som gör barnen psykiskt sjuka. Du hör aldrig feminister tala om barn. De struntar fullständigt i dem, och de har använt mobbning av de som inte har svalt vad de vill ha igenom; ett totalberoende av en fascistisk stat.

Jag satt en hel vecka utanför skolgårdar, såväl här på norra Cypern som i Indien, och jag har aldrig sett mobbning. Jag har frågat kanske tvåhundra ungdomar, och de vet inte ens vad det är, och jag har frågat minst lika många vuxna. Jag har suttit utanför svenska skolor, och tar mig för pannan.

I många länder är mobbning kriminaliserad, och Sverige är möjligen på gång?
Mobbning inom dagvården förbjuds för första gången i lag. Människan handlar efter den förmodade konsekvensen och här på ön kan inte en mobbare räkna med att det kommer tvåtusen personer till bröllopet med sedlar i ett kuvert. Det blir inga möbler, ingen bil… Bär du dig åt som ett svin lär ingen ge dig omsorg på sjukhuset heller.  

Det är genom att lösa problem och konflikter människan mognar
Det ser jag tydligt i det samhälle jag studerar just nu, och motsatt ser jag en alltmer barnslig befolkning i Sverige. Det sägs att vi är konflikträdda. Jag tror snarare att vi inte ens vet hur man gör. Här måste du lösa problemen därför att konsekvenserna blir för stora om du inte gör det.

På min gata bor en familj, maken går hemma för de har inkomster genom att arrendera ut mark och här jobbar man främst om man behöver pengar. Lönearbete är ingen stor grej alls och i en familj kan det vara endast 2-4 individer som drar in kontanterna till ett dussin vuxna. Du får aldrig frågan; Vad jobbar du med? Det som är vår första fråga snudd därför att vi ska inte ha något människovärde alls om vi inte arbetar.

Maken sa mig ganska direkt; ”Säg till mig omedelbart om det är nått! Du kan ringa på här mitt i natten om så är!”  Man kan undra varför han är så intresserad av att det inte ska hända mig nått men lösa problem i området är hans jobb. Oavlönade men viktiga jobb utförs av de som inte lönearbetar.

Män ska lösa problem, annars är de inga män
Problemlösning har vi lagt ut på staten, och nu står vi till midjan i olösta problem. Gamle SÄK-polischefen här på ön sa mig helt korrekt – därför att jag fixar inte att säga emot honom:
”Vi löser problem, ni i Europa samlar på dem.”

Fyra streetdogs kom att gilla mig och min vovve
De följde efter oss i några dagar. Plötsligt var de spårlöst borta, och det kan mycket väl vara den här mannen som kört upp dem till KAR. Blev för många jyckar… Det ställs större krav på mannen på min gata, som går hemma, än på de män som jobbar som bor i området. Problem i området skulle omedelbart drabba alla om inte annat så i form av lägre tomtpriser.

Han måste också ha hört av andra att jag har en bra intuition, och män är mycket intresserade av att bygga relation med visa, kloka äldre kvinnor med en hög intuition och livserfarenhet. Det bespar dem tid, om det är nått, och de frågar en mer än gärna.

Frånvaron av feminismen leder också till att verkliga behov tillgodoses
All forskning visar att vi har svårare att parkera än män, och all forskning visar att vi kör bil bättre och säkrare.
När man lever i ett icke-feministiskt samhälle ser man tydligt hur fakta styr i t.ex. Asien i form av öronmärkta större parkeringsplatser för kvinnor t.ex.

Det skulle bli ramaskri i Sverige om en karl ville serva oss med den lösningen. Sverige kör med sin egen dysfunktionella stil istället;  Allt vanligare med parkeringsskador.

Det problemet kommer inte att lösas alls i Sverige, inte under min livstid. Det krävs förmodligen större p-platser för kvinnor för att lösa det. Jag läste nånstans att det är kvinnans bröst som är orsaken till att vi inte kan vrida på huvudet på samma sätt som män kan. Det blir svårt att lösa det problemet i ett samhälle som inte sällan anser att män och kvinnor är exakt lika.

Det jag uppskattar mest är avsaknaden av feminism och problem
Uppstår några löses de med blixtens hastighet. Man behöver bara säga det magiska ordet ”problem!” så bildas det snudd en kö av män som nästan slåss om att få lösa dem.

En kväll sa jag till värdens handyman att min gardinstång ramlat ner från innertaket
Han kom in direkt, trots att klockan var sju på kvällen, och kollade på eländet. På vägen ut från min terass sa han över axeln; ” I morgon, jag är helt slut nu, men i morgon är problemet ur värden.” Precis utanför stod en polis, och samtalade med en granne, de patrullerar och man ser dem frekvent, och han lystrade!
”Problem?!?” Värdens handyman log, och sa polismannen; ”Mitt problem! Inte ditt!”

Männen nästan slåss om att få lösa problem
Därför att de växer enormt av att göra det, och jag ser hur man börjar träna smågrabbar tidigt i konsten att skydda sin ö, sitt land, sin by, alla kvinnor och alla barn.

Många gånger har jag noterat att männen är suveräna problemlösare, och kommer upp med lösningar som jag aldrig hade kunnat kläcka själv. Ett exempel är då jag ville ha en hylla i köket under alla överskåp. Själv hade jag nog satt konsoller i väggen och hängt en hylla på dem. Jag sa; problem! För lite hyllyta, till min värd.

En vecka senare hade den snickare som byggt överskåpen från början satt en hylla under alla skåp, och det såg ut som om de var byggda så från början. Han satte små ”väggar” där överskåpen hade det, och borrade fast allt från ovansidan. Ingen kunde säga efteråt att det inte rörde sig om ett enda helt skåp, byggt så från början, men utan skåpdörrar som täckte den undre hyllan. Allt i samma färg…

Teal Swan, i den andra videon, reder ut konsekvensen av stats- och feminismen, och hur vi kom att bli självständiga individualister, som sen ledde till rena rama narcissimen. Men framförallt blir ”alla” just dysfunktionella, och hon svarar också delvis på frågan vad vi måste göra. Den tredje filmen visar hur utomstående ser på svenskens syn på kärlek.

Förr eller senare måste vi ur det här om vi inte vill gå under
Jag blir inte förvånad om det blir amerikanare som drar igång den stora revolutionen,
och med anledning av det jag nyligen skrev om pengar och den nya energin.

https://www.youtube.com/watch?v=2218pPMegt8

Narcissimen är inte längre en sjukdom | Martin Ezpeleta