Vi har nog en nazism som är djupare i vår kultur än vad man kan tro.
Jag har haft en del intressanta nasse-samtal, med läsaren som besökte mig, hon har återvänt till Sverige som igår, men återkommer med en rapport förmodligen i morgon. Hon hittade nasseattityder under sin barndom, och det gör även jag. Sverige var också pro-Hitler före och under kriget.
Just nu bor jag i en kultur, som är nazismens motsats på många sätt, och det märkte läsaren också ganska så direkt, och dagligen.
På södra Cypern reagerade folk… och i Tyskland tycks det ha fungerat att sörja mordförsöket på Hitler… men vägra fira ww2-segern.
De stater som teg om segern 9 maj är nog inget annat än neo-nazistater.
Nassar är de enda som kan ha något emot ww2-segern. Vad jag har sett var det bara Frankrike som hedrade segern i år.
Det är nästintill oförskämt att inte tacka ryssen – årligen – för att de stoppade Hitler. Deras förluster, den gången, gör dagens tonläge begripligt:
Länge beräknades att minst 12 700 000 (13 miljoner) civila sovjetmedborgare miste livet. Lägger man sedan till antalet stupade sovjetiska soldater så skjuter siffran i höjden till cirka 20 miljoner, varav 8 miljoner var soldater. Vid fronten stupade 6,5 miljoner sovjetiska soldater.
Säger vi ”tack”? Nej, och det är talande.
Listan
