Ovan har vi fältblommor i Danmark, och en av flera lösningar för att hjälpa bin. Vi kommer nog aldrig till skott eftersom frågan debatteras, och när min hjärna uppfattar att jag har ”vunnit” debatten anser den att problemet är löst. Det är nog den vägen man skapar handlingsförlamningen – deadlock – som ingår då en fascism byggs
Där jag befinner mig i TRNC debatterar man aldrig, man samtalar, och det är som natt och dag och framförallt fungerar samhället.
Nu inför denna helg har jag upplevt en ytterst välfungerande svenska, en sagolik själ, som gästat mig fem, sex dagar, samtidigt som jag har upplevt en landsmans märkliga attityder i mejlen, jag har sovit på dem, och ska skriva en artikel senare idag om dem.
Dessa två helt olika upplevelser ledde till att det lär bli revolution
Jag ska nämligen sluta lyssna på folk som inte vill något, som inte vill lösa problem, som inte gillar problemlösningar, som bär upp offerkoftor, och jag är så domstolsskadad så jag lyssnar på alla.
Där kan man sitta tyst i timmar och lyssna, och till och med anteckna, vad syn- och hörbara lögnhalsar och utstuderade spelare har att säga.
Jag ska öva in nya meningar av typen; ”Du snackar ogenomtänkt goja, jag har inte tid och energi för sån´t, stör inte mig mer. Det viktiga är inte vad folk säger, utan vad de gör, du gör ingenting, men pratar och debatterar desto mer.”
Jag ska strössla gränser över dem som aldrig skulle hjälpa bin
Svenskan, som kände mig från UMS, sa en sak som startade revolutionen, som igår:
-Jag är så tacksam för att jag har fått träffa och lära känna dig.
Jag insåg att det har hon rätt i, som västerlänningen ser ut nu ska hon vara tacksam varje gång hon möter någon ur det fåtal individer ifrån vår kultur som mer än väl kan tänka sig att handfast hjälpa bin, och i det tysta. Lejonparten som yttrar sig står på debattscenerna och bygger handlingsförlamning.
PS: Utan bin inga skördar.
Lämna ett svar