Eivor Lilja, född 1936 i Kiruna, död 2012 i Stockholm, var en svensk kvinnorättskämpe. Hon var riksordförande i Fredrika-Bremer-Förbundet, jämställdhetsexpert fem år på KTH, och två år på Handelshögskolan i Stockholm under 1990-talet. Wikipedias text
Eivor, som jag har träffat, dog på Kungsholmen år 2012, och det gjorde även hennes man, Harry Lilja, och de är gravsatta tillsammans med sin ena dotter Pia född 1958.
Eivor har minst två barnbarn som alltså förlorade sin mormor och morfar 2012, och sin moster, som påstås ha supit ihjäl sig, år 2019.
De vet att deras mamma, Eivors andra dotter, som också sägs ha grava spritproblem påstås ska ha beställt ett mord på deras pappa redan år 2015, och hon är nu anhållen fram till 12.00 idag då hon sannolikt häktas. Döms hon för anstiftan får hon minst fem år.
Barnens pappa ligger alltså på sjukhus skottskadad, men vid liv, och han har skaffat en ny juristkvinna dvs barnen har fått en ”bonusmamma”. Det har också varit mycket bråk eftersom fadern begärt kontaktförbud men fått nej utom en gång då fyra månader medgavs.
Under en ganska lång tid var kvinnorörelsen tätt allierad med nykterhetsrörelsen, och en reaktion på de manliga aktiva alkoholisternas framfart dvs de slog kvinnor och barn. Kvinnor drack i princip aldrig i den generationen. Det är få kvinnor ute i världen som gör det eftersom de bär på nästa generations ägg.
Dagens feminister har ingenting gemensamt med de första Fredrika Bremer kvinnosakskvinnorna, som de kallades. Absolut ingenting.
Eivors heta engagemang, och två supande döttrar, säger mig att man har alkoholism i familjen, den är ärftlig, och den nu anhållna kvinnan, liksom hennes syster, har helt säkert hållits hårt hemma avseende sprit. Jag gissar att Eivors far var alkoholist, och hon själv nykterist.
Idag debuterar många före 12 års ålder, de är fullfjädrade alkoholister före 15 års ålder, och AA har länge rapporterat att det vräker in 18-20-åringar, som har goda chanser att bli nyktra före 25 års ålder för att sen kunna leva ett normalt liv framöver.
Så var det inte i den förra generationen
Systern Pia var född 1958, dog 2019, alltså blev hon 61 år, och via Jellineks kurva kan vi nästan räkna ut att hon debuterade sent. Jag skulle gissa vid 28-29 års ålder.
Systembolaget var tillgängligt då man fyllt 20 år i den generationen.
Barnens mamma, som nu sitter på Häktet Kronoberg, fick en stroke samma år som hennes föräldrar dog, skilsmässa uppstod därefter samt vårdnadstvist, och sen började en karusell som många har sett, och en och annan kanske, möjligen, eventuellt kan ha meddelat Socialtjänsten på Kungsholmen.
Som med stor sannolikhet inte ens utredde eftersom barnen kommer ifrån socialgrupp 1-2. Den orosanmälan borde ha blivit rätt lång om man ska stolpa upp det hela, vad som hänt barnen sedan år 2012, och avsluta med att ”barnen har dessutom förlorat sin hund”. Mamman tog den med sig då hon flyttade, och det bör också tilläggas att barnen är moderlösa dvs de uppges inte ha någon kontakt alls med mamman, och fadern har tilldömts vårdnaden.
Så är det; 9 av 10 våldsbrott är alk-drogrelaterade och problemet är klasslöst
Det är möjligt att barnen får hjälp nu. Jag hade en fosterson på 70-talet som kom ifrån socialgrupp 1, fadern var VD för ett multiinternationellt bolag, men hjälpen kom först då modern hade tagit livet av sig. Killen hade anmält sig själv och hela familjen ett 20-tal gånger.
Det har inte blivit bättre sen dess, och det såg man runt hetsen att lägga ner privatskolan Lundsberg. Jag tog mig för pannan eftersom många av barnen där i princip inte har några hem alls. De har bara internatet.
Lämna ett svar