Jag fick ett ungt pakistanskt besök, 22 år, och som hade med sig fantastisk mat, och jag sa; ”Thank you”, bet mig i tungan, och sa genast; ”No thank you!!!”
Besöket förklarade att jag får lära mig snart, efter tio, tolv år här och tre* i Indien som har samma kultur, inga ”thank you”, inte om man är familj, nära vänner, är älskad, etc för då är det hennes uppgift och plikt att göra mig glad, nöjd och lycklig, för då får hon nog visdom av mig, som är 3,5 gånger äldre, vid behov.
Det vet hon sen barnsben att det kan rädda livet på henne eller i vart fall ge henne ett lättare, enklare och bättre liv, tonårsuppror finns bara hos oss. Ju fler visa du känner desto själsligt rikare är du.
Jag har förklarat att i min kultur ska jag säga tack, annars är jag oartig, och hon förstår det…
-Du bor inte där nu, du bor här, inga thank you, please!
Om jag säger det kan jag lika bra tillägga; ”jag vill hålla dig på avstånd.” Om jag inte säger det kan jag i princip säga som det är: ”du är fri att fråga mig vad helst du önskar som du inte förstår, får vi se om jag kan svara, eller finna nån som kan.”
*Sammantaget blir det tre 0ch ett halvt år utspritt på 11 resor.
Min närmsta stad 18 kilometer bort, tror jag, jag och siffror, mått, längd… Röda registreringsskyltar betyder hyrbil, se upp, de kan börja köra högertrafik… när du minst anar… här kör vi vänstertrafik, tvärtom som vanligt.
Lämna ett svar