Kidsen är så rädda för att de ska störa mig, vara till besvär etc och nu har jag nog fått dem att förstå att jag säger till om det är nått. De ska aldrig, och jag menar aldrig, anta nått i sina vackra huvuden. Jag har också förklarat att jag är väldigt glad för att jag via dem får insyn i en helt annan kultur, som vi överhuvudtaget inte begriper oss på eller ens vet något om.
Anna är slut då de kommer hem 18.00, hon städar 40 hotellrum dagligen sex dagar i veckan, och alla raster brinner oftast inne, en kvarts lunch blir kvar…
Jag har räknat ut att hon tjänar ett pund i timmen, cirka 12 kronor, vilket översatt till henne land blir cirka 100 kronor i timmen. Problemet är bara att hon handlar inte i sitt land till priser som ligger 90% under västs.
Den engelska produktionens mål är att sätta press på den humanitära stormakten utifrån, men numera finns ett mål till; sälja så pass utomlands att jag kan förvandla Anna till en assistent som bland annat besvarar alla engelska mejl. I hennes skola talade de enbart engelska, och det är samma i Indien, de börjar med engelska i förskolan.
Klicka! Det är en robot…. Jag ska göra iordning ljudboken idag:
Annas man gör solo det de anser ska göras här på kvällen; alla golv ska torkas. Han är inte slut alls då de anländer.
-Rent ska vi ha det.
