Paret är åter hemma, no problem, de fick 30 dagar till, totalt 60 dagar, och chauffören skötte allt. De fikade i syd, och han sjöng för dem. De börjar förstå på djupet:
– En egen chaufför är A och O, viktigast av allt.
Det svenska paret som är här fick vid inresan 30 dagars visum, och det är väl lagom om man är turist. Förr kunde man få 90 dagars visum, numera 30 dagar med sex månaders mellanrum, och svenskarna behöver förlänga varför jag frågade TRNC:s kontor i Stockholm om jag ska skicka dem över gränsen eller till invandrarpolisen inne i Kyrenia.
Skälet till att de har minskat från 90 till 30 beror väl på att de vill ha en bättre koll på vilka som är i landet. TRNC är grannar till det våldsamma väst så jag har full respekt för det. Vill man vara här ofta eller längre tid ska man ansöka om ett riktigt årsvisa.
Jag fick svar av kontorschefen; de ska över till södra sidan, och det räcker med att dricka en kopp kaffe, och in igen och visa pass samt hemresebiljetten, det är enklast och minst köer.
De skulle ha åkt som i morgon, men chauffören ringde, och ville åka över ikväll för då är det inga köer alls. Det är snart gjort, och de ska inte få några problem alls eftersom de har en turkcypriotisk chaufför med sig. De sitter i baksätet, han går ut ur bilen, och fixar allt.
Det är ett kraftigt tryck, vad jag förstår, min egen värd har inga bostäder, och brukar alltid ha 3-5 lediga, och sist jag var ute med krogägaren Ugur sa han att det finns inte en lya med två sovrum att uppbringa därför att det vräker in ryssar och rysktalande ukrainare. Gissningsvis släktingar till de som kom för 8-9 år sen då inbördeskriget i Ukraina började.
Här saknas rysshat helt, stödet är syn- och hörbart, folk här känner igen cypernsituationen 1974.
Risky Border Crossing in Cyprus (Success or Failure?)
Lämna ett svar