Surprise, surprise!

-Kära Lena, jag har en morbror till vars dotter är polis på invandrarverket…
-Nix, jag känner inte henne, vi tar morbror ett. (Öns gamla SÄPO-chef, och numera pensionerad. En annan kusin är presidentens jurist, vars bröllop jag bevistade, inbjuden av just morbror, så juristkusinen kan vi engagera i nödläge.)
-Okej, ja han frågar alltid hur det är med dig, han älskar dig! (Svenska läsare ombedes att inte sexualisera det.)
-Vad tänker han göra?
-Tala med dem, och i värsta fall åker vi in allihop, och förklarar att det är inte din regering utan din bank som förbjuder sändningar av pengar, så du kan inte få ner dem via banktransaktion men du får ner dem via VISA-kortet dvs. uttag.
-Korrekt uppfattat, skapa inga krig mot staten Sverige, det är banken, och det är inte bara hit utan till en massa länder. Men TRNC:s kontor i Stockholm har talat med dem!

Har jag sagt det?
Skaffa alltid en egen chaufför utomlands. Jag har haft min i 12 år, utom ett halvår då vi rök ihop, han var dum, och tvingade på mig en delad körning, utan att fråga, så min gäst – som var två meter lång  – fick sitta i baksätet. Efter ett halvår insåg han väl att han hade varit dum?

Men vi träffades under en strid…

Jag hade brutit benet, och SOS-doktorn, dvs den SOS Köpenhamn hade kontaktat, sände ut min blivande chaufför för att avgöra om jag kunde åka taxi med honom till sjukhuset eller om en ambulans skulle fram, och han bestämde ambulans. Han körde sen efter den. Men medan vi väntade på den tog han is från frysen, och skulle lägga på mitt ben, och jag sa nej. Han hörde inte, eller brydde sig inte, han är rätt dominant, varpå jag väste:
-I SAID NO!!!

Han hoppade till, ryggade tillbaks, och sen sa jag inte ett ord till, idiot. Inte inne på sjukhuset heller… Men sen när jag skulle hem var det han som skulle köra mig eftersom han var doktorns chaufför, suck…  Och efter ett tag skulle jag på återbesök, och då kom han och hämtade mig, suck, och körde hem mig, suck.

Tredje resan frågade han om han fick bjuda mig på lunch, och så bad han mig om ursäkt för sitt burdusa uppförande, jag ville bara väl… och på den vägen är det…