Ovan har vi min indiske yogalärare före sin tur till vårt land, sen till vänster helt knäckt efter ett år i Sverige, och jag tror alltså inte att han hämtar sig någonsin, på allvar, hur ska då inte svensken må?
Han föll förvisso offer för en kvinnlig bedragare av klass, och få av oss gör det, trots allt, och hon är ytterst slipad. Lurade hela Sverige att tro på att det fanns apatiska barn. De flesta bedragartyper glider främst omkring, tar vad de kan ta, men hon är verkligen i en klass för sig själv, och det förstår vi om jag säger att den vuxna dottern en gång försökte mörda henne.
De går ofta den vägen, utpressarna först och bedragarna sen, för inget kan få oss mer rasande än då vi lurats, men yogaläraren fixar inte riktigt att bli rasande, så han blev istället knäck.
Hur som, jag bad gruppen om hjälp, och två svar har kommit in
Det kan bero på en massa saker; tidsbrist, folk är sönderstressade där uppe. Självkänslan är redan mördad så självuppfattningen är den att man inte är viktig.
Alla är redan väluppfostrade?
Allt inom staten, ingenting utanför staten, ingenting mot staten – om nån ska ha eller vill ha hjälp ska kommun fixa det eller staten.
Man har gjort tester, lagt ut till synes medvetslösa människor på en gräsmatta, svensken går förbi. Vi vet att en hord vuxna stod och glodde då en tonåring våldtogs i en kommunal inomhuspool, och man kan nog skriva en hel bok om liknande exempel inkl. folk som filmar på olycksplatser, men flyttar inte på sig, då ambulanspersonalen ber om den hjälpen. Kort och gott; svensken hjälper aldrig nån.
En annan slogan som användes av Mussolini var ”Me ne frego!” (”Jag bryr mig inte!)
I bygget ingår också att lära ut att om man ger ut nått blir man av med nått, och i verkligheten är det precis tvärtom. Det kan förklara varför alltfler inte svarar på tilltal, och en kvinna och professor på ett av universiteten ifrån Australien, gift med en turkcypriot sen 40 år som var ingenjör, båda är pensionerade nu, sa mig häromdagen att det läskigaste med att besöka Sverige, hennes bror bor där sen 70-talet, är att ingen hälsar när man möts.
I resten av världen hälsar man alltid på folk man passerar på en trottoar, i en hiss, i en trapp, i en entrédörr, och det gjorde vi också fram till 60-talet nånting, fram till urbaniseringen.
Jag kan också tolka det låga svarsantalet som att tjänsten nu är död, och ska läggas ner efter nyår, utan svar får jag ändå problem med att gå vidare, så jag gör ett sista försök igen.
Jag är tacksam om du tar dig tid och funderar på tre saker;
1.) Rosling ansåg med fog att svenskens världsbild är helt skev, och det tror jag ofta beror på att folk inte ska lämna väst.
Har din världsbild ändrats, och hur?
2.) Om din syn på fascism har ändrats kan du beskriva för mig hur den har ändrats? Jag behöver få veta det inför mina egna funderingar om jag skulle ta och skriva ett slags lärobok.
3.) Har din syn på Sverige förändrats, och i så fall hur?
Du får gärna skippa mina frågor och bara meddela mig vad du anser har varit mest värdefullt att lära dig, som du inte visste innan eller aldrig har tänkt på.
Svara gärna på en fråga i taget, eller alla på en gång, eller bara en, jag blir glad för det jag får in, viktigt för mig, och du är anonym, din IP-adress kan inte spåras.
Jar svarat på frågorn nu.Tack,för påminnelsen.