Vi har samma chaufför, och kollegan ville bli körd till hamnen i min närmsta stad, han befann sig i Nicosia.
-Går inte, upptagen, ska köra Lena till ambassaden.
Det löstes så här; Chauffören hämtade mig i en hyrbil, vi körde och mötte den turkiske författaren, och som fick ta över hyrbilen, skulle göra nått ärende, och min/vår chaufförs dotter kom och hämtade mig och chauffören, och vi körde mot syd… Och när vi kom åter hämtade författaren upp oss, vi körde till hamnen, han skulle ta färjan över till Turkiet.
Alla fick som de ville, vi två författare har en sak gemensam; vi byter ogärna chaufför. Han är tät som ett kassaskåp, jag har inte haft en aning om att han är denne mans chaufför, sen tio år, och kollegan har inte haft en susning om att jag är stamkund, sen fjorton år.
Vi ska ses över en middag längre fram, han och frun bygger hus uppe på nordspetsen i Karpaz.
Lämna ett svar