Idag är det en nymåne, och i går kväll skrev jag en artikel om att läsa av folks själar. Därefter ägnade jag mig åt det, och kollade igenom hundratals foton.
Jag kom att studera mina två så mycket äldre bröder, åtta och nio år äldre, och de är alltså 75+.
En tanke som aldrig någonsin har slagit mig förr trillade ner i hjärnkontoret nämligen den att de nog inte har samma pappa.
Den tanken är så otippat absurd att jag är säker på att ingen ens uttalat den förr. Jag är rätt säker på att båda mina idag, sen 30 år, döda föräldrar skulle skaka på huvudet.
För att inte tala om vad bröderna skulle göra…
Alla har säkert varit med om det att man kommer på något, som inte går att bevisa, så man kommer aldrig att få ”rätt”, men ens själ säger en att så är det.
Sen börjar minnesbanken leta efter stöd-historier
Våra hjärnor vill få ihop saker och ting, och det är därför muntliga vittnen – som nu – är hopplösa. Jag gillar teknisk bevisning…
OM jag nu känner rätt; Hur har det gått till? Min far var signalist uppe vid norska gränsen 1943, jag minns att han nämnde nån gång att han inte förstod riktigt hur barn ett kommit till, just därför, och har de inte samma far är bakgrunden en krigsvåldtäkt eller en otrohet som doldes, gjorde man i ”den tysta generationen”.
Idag är den yngre brodern nästan en kopia av min farfar, och den äldste liknar inte nån, mer än möjligen mamma, och han har inte alls de energier vi andra två har.
Först blev jag givetvis omtumlad, inför tanken, men idag efter lite sömn på saken känns tanken helt okej för OM det är så skulle väldigt mycket, som jag har upplevt under 68 år, få sin förklaring.
Jag kan ta ett exempel; den äldste hävdade att vår gemensamma mamma hade slagit honom, och det rubricerade jag som falska minnen. Kvinnor slår inte ett barn, slår de så slår de alla, och mig har hon aldrig smällt till. Jag frågade min andra bror också, då för nu 35 år sen, och även han ruskade på huvudet.
Är den äldste, född 1944 och då var mamma 22 år, i verkligheten ett krisgvåldtäktsbarn så kan det mycket väl stämma…
Det torde vara en av de svåraste saker man kan ge sig i lag med; uppfostra ett våldtäktsbarn, och dessutom en pojke vars drag då påminner om den gärningsman man inte ens vet namnet på.
När jag skrev Botten Upp talade jag med oändliga mängder forskare i USA, de har kommit längst, och jag frågade bland mycket annat varför inte alla barn till missbrukare också blir missbrukare, de blir ofta det även om de är bortadopterade, och jag fick svaret;
-Alla barn har inte den far de tror att de har, 15-20% minst i en befolkning har inte det.
Det finns alltså inget annat ”bevis” än min känsla och studier av gamla foton och det är sånt här som händer då det är eclips-säsong.
Otippat, är bara förnamnet!
Spellistan
https://youtube.com/playlist?list=PLVmHtRW0bTN83J3TpyNH5gwTZrAlR27G_
Lämna ett svar