I del 2 av dokumentären ”Att skydda ett barn” hör vi en ljudinspelning och förstår att man tänkte rigga bevisning i pappans dator, och ombudet Björklund frågas ut om det, och säger att han hittar aldrig på något.
Om pappan saknar brandvägg på sin dator kan man givetvis ta sig in i den och smacka den full med barnporr men det upptäcks senare hur och när dessa bilder hamnade där. Tekniska rotelns folk är inga idioter, tvärtom.
Men hittar på gör han rätt regelbundet, och allt är påhitt och saknar bäring helt, och när då alt-medier förde ut det hela blev det rubriker som; Läkarintyg på barns penisskador inget för polis.
Det fanns inga skador, finns inga ärr, det fanns suddiga bilder i mamman mobil och hon påstod att det var pojkens penis. Det köpte psyk-doktorn, och det köpte filosofen, och att BRY köper det är inte konstigt alls eftersom det är basen för deras Hitta på och Kämpabolag.
Men polisen köpte det inte, inte fyra åklagare, fyra domstolar och inte fyra sossutredningar heller.
Vi förstod också att ombudet skickade oändliga mängder anmälningar till JK, JO, domstolar etc och det blev sen så att mängder med människor, jag skrev en artikel om vansinnen han stod bakom, uppmanade mamman att byta ombud.
Han är inte ens jurist, han är filosof, och han förstår inte ens hur en förundersökning går till, och han begriper sig inte på rättegångsbalken alls – den som styr hela rättsväsendet.
Vi vet inte om det som sades i inspelningen är sant, möjligt att ombudet tänkte försöka plantera in falska TEKNISKA bevis – MUNTLIGA falska bevis hade de ju planterat i flera år.
Jag hade den fd kvinnliga polisen som lärare,då jag gick en kurs på Socialhögskolan.
Jag fick en dålig känsla av henne redan då för 16 år sedan.
Jag ställde massa frågor om incest och våldtäkt mm.
Fick hela tiden till svar den som har blivit våldtagen ljuger aldrig och om en mamma anmäler pappan för incest så stämmer det.
Det spelar ingen roll vad läkare och åklagare säger, barnet och mamman har inte sagt fel, de ljuger inte.
Det är en av orsakerna, finns fler, att hon fick sparken eftersom det inte är sant vilket all forskning har visat och min erfarenhet vet det.
I min värld rör detta urtypiska rättshaverister, och de uttrycker sig alltid på ett mycket speciellt ”byråkratiskt” sätt, och svänger sig ofta med juridiska uttryck de inte förstår.
Allt det som de får ur sig ska diarieföras, och de kan sända e-brev till tusentals tjänstemän och myndigheter, och flera gånger om dagen.
De kostar miljarder och åter miljarder, är resurskrävande till tusen, och utmärkande för dem är att de tror att de har rätt – men de har aldrig rätt.
Problemet är att allmänheten ofta med automatik tror att de har rätt, alltid, annars skulle de väl inte bråka? Det i sin tur beror nog på att vi har en fullständigt usel kriminaljournalistik i riket.
Lämna ett svar