Jag är fruktansvärt arg, ledsen, förtvivlad och bekymrad över det enorma hat som nu sprids över Ryssland och ryssar nu här i Sverige, jag tar enormt illa vid mig då jag blev vän med ryssar för många år sedan, och jag kan lova att de är de finaste och snällaste människor. Jag känner mig fruktansvärt illa berörd av vad väst och Sverige gjort nu.
Jag lovar att mina ryska vänner är de bästa vänner man kan ha, de är ärliga, snälla omtänksamma och hjälpsamma till skillnad från oss otrevliga och uppkäftiga ouppfostrade svenskar, hur som är mina vänner chockade över hur illa Sverige nu behandlar helt oskyldiga människor.
Det jag ska berätta för dig nu är kusligt likt det som hände på 30-talet. Min bror hatar ryssar nu nåt fruktansvärt pga propagandan om kriget i Ukraina, han säger att alla ryssar borde skjutas, min bror är en mycket högt utbildad akademiker med skyhöga betyg. Detta skrämmer mig och jag liknar detta situationen i Tyskland med nazisternarnas hat mot judar på 30-talet.
Dessutom brukar väst håna ryssar för att de är alkoholiserade, och speciellt Sverige, saken är den att inte en enda av mina ryska vänner dricker alkohol, de är nykterister till skillnad från svenska drogmissbrukare och fyllesvin.
Jag kommer att hjälpa mina ryska vänner oavsett vad som än händer, de har hjälpt mig då jag varit djupt deprimerad och nu är det min tur att hjälpa dem om de får problem.
Kolla upp de,t men jag tror att du lär finna att de värsta är alkoholister; harm, hat, hämnd
De har fått något gediget att supa på nu. De som hånar är garanterat det, hånfullhet är ett klassiskt alk-drogsymtom. Spill inte energi på dem alls, ägna dig åt normala människor, dina ryska vänner t.ex.
Lyssna möjligen efter vad de anklagar folk för – de talar i 9 fall av 10 om sig själva. Du lär känna deras mörka sidor, den vägen.
Ur Botten upp:
Projiceringar
Den helt omedvetna människan som är inne i förnekelse är samma person som projicerar starkt. Därför kommer alkoholisten att anklaga gud och alla människor för att vara ute efter något. Det betyder enbart att alkoholisten tror att du är ute efter något därför att han själv alltid är det. Eller som en sedan länge nykter alkoholist sade:
– Jag blev snopen då jag kände att jag för första gången i hela mitt femtioåriga liv hade gett bort en blomma utan baktankar.
Ett bra sätt att lära känna en alkoholist är att lyssna på hans anklagelser mot andra. Säger en alkoholist att du är en sådan person som har hemliga förhållanden bakom ryggen på din man kan du slå vad om en miljon kronor att alkoholisten har hemliga förhållanden. . .
Menar alkoholisten att du vill in och kontrollera hans liv, vilket du bevisligen aldrig gjort, kan du iskallt räkna med att alkoholisten vill in och kontrollera ditt liv. En alkoholist kan verkligen fria ena dagen och slå ihjäl sin hjälpare den andra, och roar den sjuke sig inte med det vill han oroa. Han vill dessutom ha makt för att kunna utöva sitt missbruk av sprit, kärlek, förtroenden, pengar etcetera.
Och alltihopa kommer alkoholisten att anklaga dig för, att det är du som är ute efter makt, förtroende, pengar, hus, hem och liv.
Som redskap använder den sjuke de typiskt alkoholistiska försvaren. Han skämtar bort allting. Han tiger. Han byter bostad. Han flyr in i snabb kärlek. Försvaren är många och alkoholister är mästare i att sätta upp försvar och till de svårare för dig hör projiceringarna. De kan lätt fa dig att tappa självbehärskningen. De kan få dig att gå i försvarsställning.
– Du är ute efter mitt hus. Du är ute efter mina pengar! anklagar alkoholisten. Du blir rasande eftersom du vet med dig att du inte är det. Vad du kanske inte vet är att det är alkoholisten som är ute efter ditt hus. Så att han kan få supa bort sitt eget. Han är ute efter dina pengar. Så att han kan få supa upp sina egna.
Vill du hjälpa en alkoholist är det ett mycket gott råd att du lyssnar på vad han anklagar dig för. Han talar om sig själv. Bakom alkoholistens locktoner lurar inget annat än en önskan om att använda och utnyttja dig också för att kunna fortsätta leva i en ständig flykt ifrån verkligheten. Genom att inte gå på det kan du verkligen hjälpa honom in i verkligheten. Det är, än en gång, en fråga om att gå till sig själv.
Omvänt är det så att friska, medvetna människor inte håller på med anklagelser mot andra. De säger aldrig:
– Du är en sådan som . . . !
Anklagande människor är enligt min erfarenhet alltid människor som projicerar, och då ingår det att döma andra fort. De lever ständigt med frågeställningen: Vad är den och den ute efter???
De har själva aldrig kysst någon utan baktankar, än mindre hjälpt någon annan.
Jag märker här att ryssarna är rädda, eller mår pyton, över rysshatet, inte här, men ute i världen nu, och tack för att du lindrar all form av hemlängtan.
Lämna ett svar