”Jag har förlorat min son pga min hälsa”, skrev en av väldigt, väldigt många kvinnor till mig. Det hade hon nog kunnat göra även med en topphälsa därför att det är inne att ”ta avstånd” ifrån sina föräldrar.
Man har uppfunnit nåt som kallas för ”pubertet”, och den verkar aldrig släppa, och efter 18 ska man helst inte tilltala dem.
I Sverige
I Asien finns det ingen pubertet… inte i Afrika heller… En av de afrikanska studenter jag har talat väldigt mycket och länge med, han var städslad av mitt försäkringsbolag för att bistå mig då jag hade brutit foten utomlands, sa mig en gång:
– Era män lever som ormar, och de har inte ens respekt för sina egna mödrar.
Jag lyssnade på en mamma, som sa:
– Jag insjuknade rätt akut, och åkte ambulans till det lokala sjukhuset, och de hittade ingenting. Som tur var hade jag en privat sjukförsäkring, och tog mig via den till Ersta, som hittade tre allvarliga tarmsjukdomar. Jag hade bland annat parasiter, och det förklarar den ohyggliga diarrén som lett till att jag kunde inte vara längre bort ifrån en toalett än tio meter.
Dottern blev skogstokig
Den akut sjuka modern hade ställt in en morsdagsresa, med sin dotter med sambo, till Selma Lagerlöf Spa därför att hon tillbringade delar av den helgen på akuten samt hade denna diarré man lätt kan få av just parasiter.
Långt senare fick hon veta att ungdomarna använde droger, vilket möjligen kan förklara men inte försvara deras beteende, eftersom de terroriserade henne fullständigt för att hon hade ”blåst dem på resan”.
Den sjuka mamman skulle också straffas för att hon ”blåst dem på resan” genom att man uteslöt henne ifrån ett dop då hennes tredje barnbarn skulle döpas.
– Låter ju verkligen som aktiva alk- knarkare, sa jag, var du glad för att du inte åkte till Värmland med dem, och att du slapp ett barndop som säkert var som en Norénpjäs.
Jag minns denna berättelse väl, speciellt som jag fick ett SMS ifrån min grafiker som är indier nästan i samma sekund som jag hörde den, och han skrev att han skulle vara borta ifrån jobbet och kontoret i säkert en vecka därför att ”mamma har ont i knät”.
Fadern har om möjligt en ännu svagare ställning
En engelsman sa mig på Cypern:
– Jag har ett hus med två små lägenheter i bottenplanet, eget pentry och badrum, om mina vuxna barn vill komma men jag är väldigt glad om de låter bli det. Du har säkert noterat det Lena, hela Medelhavet är fullt av folk födda på 40-50-talet som har rymt från de ansvarslösa odågorna.
Just nu, och sen trettio år tillbaka, samlar jag enbart material
Bestämt är att ”Fyy 17! En bok om tonåringar” ska ut igen i en reviderad upplaga men jag planerar en bok till, och lite på samma tema, och som jag ska skriva när alla mina böcker till Utmattningsskolan är klara.
Det jag vill göra är att utreda varför det har blivit så upp och ner som det är. Jag vill utreda hur avskaffandet av vuxna gick till.
Jag har levt med tonåringar i exakt 40 år; från februari 1972 till år 2012 via femton fosterbarn, tre egna och tre styvbarn. Det innebär att jag har sett skolan t.ex. under lika lång tid.
Tolkningsföreträdet måste utredas först!
När författaren Anna Wahlgrens ena dotter Felicia drog igång ett offentligt bråk vimlade det av uppgifter i svensk press som gick ut på att ”barn har alltid tolkningsföreträde”.
Jag följde det hela rätt noga därför att jag upptäckte mycket fort att ”barnet” Felicia manipulerade rätt våldsamt. Bland annat plutade hon med munnen och nästan snyftade och sa; ”Vi fick inte ens gå på dagis!!!” Vilket då är jättehemskt för den som inte vet a) hur dagis i Stockholm såg ut på 80-talet då man nästan bara anställde narkomaner b) att de flesta barn, också Wahlgrens, gick på lekis.
Jag umgicks då och då med Anna i mitten av 80-talet, och gick fullständigt i taket då ”barnet” sa att ”hela kultureliten visste men ingen vågade ingripa” (underförstått för att mamma är så berömd.)
Dvs det hon säger är att jag inte skulle ha ingripit om det nu fanns nåt att klaga på, och att jag skulle ha varit rädd för Anna, nys!
Om Anna t.ex. hade skottat in sina barn på de dagis som fanns då hade jag garanterat protesterat.
Anna var vid denna tid omgiven av mycket starka kvinnor som också var berömda och som inte på nått sätt var rädda för henne.
Om vi nu studerar det svenska ”tolkningsföreträdet” så får alltså Anna inte säga själv;
– Ni gick på lekis…
Får jag det?
Får jag öppna munnen om ”barnet” påstår att folk trängde in genom balkongdörren bara så där??? Får jag säga att denna niorumslägenhet krävde att man gick runt ett helt stort hus om man ville in genom porten, och ringa på dörren. Det var mycket lättare att knacka på balkongdörren, och till köket skulle man ändå.
”Barnet” i fråga är väl 50 år?
Anna skulle alltså inte få säga flaska för ”barnet” har alltid tolkningsföreträde.
Jag tog upp det med ett gäng asiatiska och afrikanska ungdomar, och de bara gapade. Jag antar att det är dags att skriva ”så är det men bara i Sverige”, nu igen?
De unga jag talade med förstod inte hur vi kan ha kommit på att ”barn” har tolkningsföreträde då det i verkligheten är precis tvärtom att de äldre ska ha det, och har det bland en si så där 6 miljarder människor.
När man bildar ett bolag i Indien t.ex, får man knata iväg till en vis äldre, som lyssnar på vad man vill göra, och som nickar om ens idéer känns vettiga och som slutligen sätter sin signatur på ett papper – sen kan du bilda bolag. Min vise var i 90-årsåldern och en pensionerad bankman, och han tillförde en hel del jag inte tänkt på under vårt samtal.
Riket består bara av snorungar?
Det är inte bara Anna Wahlgrens ”jänta” som är ett ”barn”… Vi känner alla till det svenska fenomenet att kalla 20-40-åriga män från Irak och Syrien för ”barn”, och många protesterar.
Men faktum är att 30-70-åriga kvinnor kallas för ”tjejer” och deras delsbo, som är 50+, kallas för ”pojkvän” – och ingen protesterar.
Vad hände och varför? Bör utredas!
https://www.youtube.com/watch?v=2ou7yx4XM3A
SparaSpara
SparaSpara
