Det var en svensk kattuppfödare som sa mig, efter att ha läst nån artikel om den Nationella insatsstyrkan, att fäderna bryr sig inte det minsta om ungarna. Han bara väntar på att få ”sätta på döttrarna”.
Eftersom jag har bott där uppe vet jag säkert att de flesta kattmammor, utom möjligen på landet, är ensamstående, rasuppfödda, bor inomhus, samt att jag vet att då en fascism byggs sexualiseras snudd allt.
Piffan, hennes make, och de tre ungarna bor fortfarande på terrassen, och mor och far ligger ofta tätt samman på bordet.
Jag ser denna film som en gestaltning av det normala, och under den ser vi en klockren analys av skådespelaren Peter Stormare, född Storm.
’
