Kände inte till uttrycket statism förut,sett videon nu,Som jag uppfattar det så går alla -ismer in där under det uttrycket.
Under min uppväxt på 60 och 70 talet så var hjälpsamhet vanligare i Sverige, mina föräldrar och mina morföräldrar lärde mig att vara hjälpsam och gör en god gärning som man sa, varje dag.Jag gjorde det för att jag tyckte om att hjälpa någon/göra något för en annan person för det gjorde mig glad inombords,och det har jag fortsatt med genom mitt liv.Tyvärr har jag mött på en del negativa reaktioner när jag visat en person omsorg på ett som jag nu förstår är helt normalt i andra normala länder, men inte här.Svensken har blivit så hård och misstänksam.
Glömmer aldrig en kommunanställd som frågade mig rakt ut, ” vad har du för sjukdomsvinst” efter att jag lite kort berättat att jag är sjuk och har en del fysiska handikapp, hon kände mig inte ,träffats några ggr och jag är väldigt återhållsam med detaljer om min hälsa til dem jag inte känner eller vårdgivare.Tror hon lärde sig något efter det samtal vi hade,bad mig om ursäkt för sitt tanklösa uttalande,hon gav sig på fel person. Kan ge ett färskt exempel på svensk ohjälpsamhet och likgiltighet,vet inte om dina vänner där i TRNC vill höra om det,?chockerande för dem antar jag.
Förra sommaren körde min dotter mig till närmsta stad där Ica Maxi ligger för jag skulle köpa 2 solstolar på rea.Dottern fick viktigt samtal i bilen så jag gick in själv,skulle ju bara ha stolarna och lägga i kundvagnen och dra ut till bilen,så hon kunde lägga in dem i bilen.
Allt gick bra tills jag kom ut ur snurran vid utgången, kundvagnens framhjul låste sig på nåt konstigt vis så vagnen drog iväg åt höger med fart nedför stenbeläggningen som var ojämn och svagt lutande neråt,klen som jag är så kunde jag inte styra vagnen som fått upp farten och välte över mina ben så jag ramlade och skrek av smärta och fick inte undan kundvagnen som tryckte mot höften och benen.vilken mardröm.
Runtomkring mig gick fullt av vuxna människor som inte brydde sig ett dugg fast flera såg min svåra belägenhet,mobilen hade jag glömt i bilen,så kunde inte ringa dottern, efter flera minuter reste sig en kvinna i ca 50 årsåldern från en bänk utanför Ica Maxi och kom fram till mig och tog tag i kundvagnen så jag kom loss,men solstolarna fick jag gå och hämta själv en bit bort där de landat,hon var inte direkt vänlig snarast besvärad men jag var så tacksam och tackade henne för att hon hjälpte mig.
Den utsatthet och hjälplöshet man känner i en sådan situation vill man inte uppleva igen. Man får verkligen känna av att som svag och handikappad bör man inte ge sig ut övht.
Nassevarning grande!!
Likgiltighet är en av dödssynderna… och jag känner igen din berättelse, men utan kundvagn, för jag har ramlat då jag var sjuk på Centralen i Stockholm, och har nog inte besökt huvudstaden sen dess. Statism eller mögel, eller både och?
Instinkter är krossade, hur som, och här är det tvärtom, som vanligt, och hjälpsamhet är mycket fint, inte suspekt. Din berättelse säger mig också att det är kört, om du hade varit en hund eller katt hade en kö uppstått för att få rädda dig. Fascistbygget är helt i hamn och jag misstänker att det numera har glidit över till nazism, och hotet är absolut internt i form av en extremt dysfunktionell befolkning.
Nu har Siwert Aldenryd utlovat ”den lilla döden” i november, och vi får se var vi landar.
Lämna ett svar