Hej Lena!
Trots att priserna är skyhöga nu i Sverige och fortsätter att stiga hör jag ingen som reagerar längre, det är precis som att fattigdomen helt accepteras nu i Sverige, detta kan bero på att fattigdom sitter i svenskens gener och att fattigdom och misär är helt normalt nu därför att Sverige var en gång i tiden Europas allra fattigaste land och kommer återigen att bli. Ödet verkar ha bestämt att svensken ska vara fattig och leva i misär och elände.
Jag ser att svenskar i grunden är passiva och uppgivna människor som inte ens reagerar vid livsfara utan bara fortsätter som om ingenting hade hänt, det är bara att se hur folk reagerar på det allt grövre våldet, ingen reagerar nämnvärt, de flesta säger bara att ”det är inget att göra något åt” och att ”vi ska inte bry oss” osv. Total uppgivenhet alltså.
Det verkar som om att svenskarna behöver skrämmas upp nåt fruktansvärt för att vakna upp.
Vi bör befinna oss i ”rädsla” om du kollar kurvan, avseende bostäder, och den uppgivenhet du talar om ser jag via UMS. Det är som natt och dag mot för bara ett år sen. Får vi in två nya i månaden är det nästan mycket, och backar jag bandet fem år var de 2-300.
Jag känner mer att det är chock än uppgivenhet?
Vi är lärda att saker ger en ens värde, så identiteten får sig väl en smäll? Självbilden är också i mina ögon skevare än vanligt, och många bör vara förvirrade.
Samhälsspionerna har talat om rädsla länge, folk vill ha mer militär och polis – meningen.
Sen är svensk press minst sagt udda och underlig, om jag jämför med den här, som aldrig lägger sig i kriget, eller mycket sällan, samt att löpsedlar saknas helt.
Jag har till och med kolleger som nog hämtar hela sin världsbild från dags- och kvällstidningarna, och svensken får aldrig höra Putin tala själv t.ex.
Denna sändning är 4 timmar och 41 minuter som vi kan jämföra med Rapports 3-minuters aktivist inslag.
Lämna ett svar