Stötte på en mamma på tunnelbanan nu på morgonen, som inte gillade att jag sade åt hennes son. Mamman hade försökt i flera minuter att få barnet att hålla i sig, men barnet lyssnade inte, bara skrattade då mamman sade till.Jag sade till barnet ”håll i dig annars kan det hända en olycka”.
Då blev mamman sur på mig ,och sade ”det är ok ,jag kan säga till mig barn själv, du behöver inte läggs dig i. Jag kan säga till mitt barn själv.” Då skrattade bara barnet och fortsatte att inte hålla i sig.
Barnet var runt 7 år och mamman cirka 30 år.
Detta barn hade ingen respekt för sin mamma, och kommer bli en perfekt nazist i Sverige.
Ja, och om nazismen är förbjuden om 15 år så återstår ligist och narcissismen. Jag ser det där ofta i Sverige, sen 60-70-talet, och har skrivit i nån bok, gissningsvis i ”Fyy 17! En bok om tonåringar”, att den som inte respekterar sin mamma respekterar ingen. Vägen mot pappa Domstol skottas redan nu.
Fenomenet att bli arg, då nån säger till ens barn, känns också extremt svenskt. Här skulle en mamma bli glad för att du visar hennes barn kärlek. Tvärtom, som vanligt.
Det finns ett gammalt ordspråk att det krävs en hel by för att fostra ett barn. Sant, och det går helt bort i Sverige, till och med lärare blir ofta utskällda och hotade för att de sagt till ett barn.
Jag brukar tipsa folk, som letar nya hemländer, att sätta sig nån timme på en skolgård för att där studera det samhällets framtid. Den som gör det i Sverige kommer inte att vilja flytta dit.
Listor
