Texten nedan skrevs år 2017 av Maria, och då hade jag inga nassefunderingar, och hela situationen känns nu som en enda stor nassevarning.
Det är inte jag som säger att 1,7 miljoner är påverkade, det är Folkhälsoinstitutet och Boverket som säger det. Man tänker illa med mögel i huvudet…
Här är Marias egen text, jag ska fylla på lite listor och sen stupa i säng. Varje referens, varje fakta och påstående måste källkollas, igen.
UMS-MEDLEMMEN OCH LÅNGTIDSSJUKA MARIA JANSSON
Jag ska nu berätta min historia för er, hur det gick till för mig att bli mögeltoxinförgiftad, och hur min kamp under alla dessa år har sett ut. Hur jag lyckades komma fram till att mögel är min rot, hur det är att leva med ME/CFS och hur jag ser på framtiden och min starka vilja att övervinna sjukdomar och förgiftningar.
Jag heter Maria och är snart 39 år, jag är mamma till två underbara pojkar på 12 respektive 15 år som jag har ensam vårdnad om. Jag lever i ett förhållande sedan 2011 med min bästa killkompis som jag känt sedan jag var 13 år, han är dock ej biologisk far till mina barn. Vi bor i en mellanstor stad längs kusten i mellersta Sverige, jag är född i Stockholm och flyttade hit 1987 när jag var 8 år gammal tillsammans med min äldre bror och min mor. Staden vi flyttade till är en idyllisk sommarstad som heter Oxelösund, mamma fick jobb omedelbart och lägenhet fann vi i ett bostadsområde kallat Ramdalen som låg högt beläget på ett berg med fem stycken stora huskroppar byggda i betong liggandes i halvmånar. Lägenheten var stor och rymlig, belägen högst upp på tredje våningen med tio meter balkong med utsikt över hela skärgården och det stora skvalpande Östersjön som närmaste granne, och vi klagade inte!
Jag var relativt frisk som barn utan några större problem, fick problem med magen under låg- och mellanstadiet, och fick dagligen ta bulkmedel för att hålla igång magen. Problem med återupprepade hals- och virusinfektioner kom med åren, extremt torr hy med hudklåda, jag fick operera bort halsmandlarna när jag var 15 år och utvecklade magkatarr och nickelallergi. Tröttheten fanns väl normalt där som tonåring utan det blev senare mer påtaglig i vuxen ålder.
Bostadsbolaget vi hyrde av var det största och ledande i kommunen och lägenheterna i Ramdalen var mycket eftertraktade efter renovering gjorts med målning av fasaden och uppfräschade grönområden på gårdarna. Man hade väl inte så mycket hum om hur grannarna hade det med fuktskador och renoveringar direkt förutom att man kallade hyresbolaget för ”Fuskbostäder” i folkmun.
När jag var i 18-årsåldern blev jag emellanåt deprimerad men löste svackorna med att måla då jag är väldigt kreativ och duktig på det. Jag flyttade även till min första egna lägenhet när jag var 18. När jag fick veta att jag och barnens far väntade barn så beslöt vi oss för att flytta tillbaka till Ramdalen då det var ett mycket barnvänligt område med nära till dagis och skola. När äldsta sonen föddes utvecklade han astma, allergier mot nötter, stenfrukter (dvs. äpple, päron, kiwi, plommon, nektariner, persikor, m.m.), pälsdjur, kvalster och pollen. Han led också av extremt torr hy och självsprickor. Varken jag eller barnens far hade några sjukdomar eller allergier i botten, barnens far opererades senare för stora polyper det var det enda.
Det var nu i vuxen ålder som man började höra grannar påpeka att det var mycket fuktskador i diverse lägenheter, att det var fukt i källare, dåliga tak och fönster, kalldrag och trasiga fasader på ställen där murbruket släppt m.m. Men det var sällan folk brukade bråka om bristerna utan man väntade på att det blev åtgärdat provisoriskt.
Under min äldsta sons levnadsår behandlades han inom sjukvården med hyposensibilisering, det innebär att man vid regelbundna läkarbesök utsätter kroppen för de ämnen man är allergisk mot i små doser i form av injektioner. Vi höll på med detta i åtta år utan direkta resultat på att han blivit av med några allergier. Under hans levnadsår har tillvaron kantats av täta läkarbesök, svårläkta infektioner, andningsbesvär och ambulansfärder. Jag födde andra barnet 2005, även det efter en normal graviditet, också en son. Denna pojke har inte en tillstymmelse till någon allergi eller annan åkomma utan har varit frisk i sitt liv, undantagsfall då han insjuknade i svininfluensan 2009, som han vaccinerades mot och precis som jag.
Det är sedan då som min ork började sina dramatiskt och jag upprät-tade kontakt med Öppenvårdsteamet inom psykiatrin på allvar. Jag hade kontakt med dem tidigare då jag genomgick en livskris precis i samband med att jag fick reda på att jag väntade första sonen, läkarna inom psykiatrin hade redan då börjat experimentera med antidepres-siva läkemedel medan jag ständigt påpekade att jag inte var deprime-rad.
Jag lämnade barnens far när minsta killen var cirka fyra mån och har sedan dess ensam vårdnad om barnen då fadern visade tydliga tecken på samarbetssvårigheter gällande barnen. Det har varit riktigt tufft att uppfostra dem själv, men jag har lyckats mycket bra och får ständigt beröm för att de är så väluppfostrade, artiga och uppför sig så vuxet. Jag blev beviljad en avlastningsfamilj i grannstaden, den stad vi nu bor i, syftet var att avlasta mig så jag fick vara ”bara” Maria, men också att barnen bara ska få vara barn.
I och med vaccineringen mot svininfluensan 2009 började min kropp och mitt psyke att halka efter sakta men säkert, vården laborerade med mediciner, det höjdes och sänktes doser, byttes hela tiden läkemedel utan märkbara resultat till förbättring. Vi bytte 2008 lägenhet inom samma bostadsområde. Det började med att de fick renovera en fuktskada i ena sovrummet pga. att tegelfasaden hade släppt på utsidan så fukt hade krupit in. Sovrummet låg i anslutning till badrummet så logiskt sett borde de redan då vetat om att det förekom fukt i väggen, vilket skulle komma att bli ett mycket stort problem något år senare.
Sedan jag tog studenten som undersköterska med inriktning psykiatri så hade jag arbetat med äldre psykiskt sjuka som var ”sönderhospitali-serade” och som hade bott på ett nerlagt psykhus och därmed aldrig vistats i samhället. Otroligt intressant och givande jobb. Samtidigt gick jag på ”timmar” på en avdelning med rättspsykiskt sjuka, på barnom-sorgen m.m.
2009 började jag jobba inom Kriminalvården som kriminalvårdare på anstalten samt på häktet. Jag trodde då att all trötthet berodde på arbetet och min muskelstelhet och smärta efter svininfluensasprutan var normala biverkningar som kunde uppstå. Det kanske det också var, men nu i efterhand kan jag se att mycket kanske berodde på mina val av arbete och allt vad det innebär att vara ensamstående med två barn, men det var även något annat som jag inte kunde sätta fingret på.
Jag jobbade inom Kriminalvården i två år och den 1:a advent 2010 somnade min styvfar hastigt in efter en kort tids cancersjukdom. Eftersom jag har en sådan personlighet att jag alltid varit den som finns till hands och som ställer alltid upp för vänner och bekanta, alltid varit den som ställt upp och tagit på sig jobb så föll det mig naturligt att vara den som hjälpte min mor med allt som behövde göras, som begravning m.m. Också att ta hand om henne i hennes sorg och samtidigt att finnas för barnen i deras sorg. Våren 2011 blev jag ett par med min killkompis som jag känt sedan barndomen. Det stack i mångas ögon att vi blev ett par men det brydde jag mig inte om, året var mycket tungt och jag brakade samman på hösten och blev sjukskri-ven lucia 2011 för utmattningssyndrom.
Året efter kantades av återkommande gallstensanfall som sedan ledde till en akut operation där hela gallblåsan plockades bort. Jag var alltid ständigt trött, hade i perioder svårt att andas, fortfarande problem med torr hy och värk i kroppen m.m. Fortfarande laborerade de med antidepressiva läkemedel och sjukskrivningen blev förlängd med insomningstabletter som följd. Jag utvecklade kraftiga sömnstörningar p.g.a. extrem ihållande trötthet, jag började omedvetet isolera mig från vänner och familj, började få minnessvårigheter, blev mer eller mindre utslagen vid aktiviteter oavsett om de var roliga och givande.
Jag blev mer och mer frånvarande i mammarollen och orkade inte hitta på något med barnen, utan min sambo skötte nästan allt. Jag började misstänka att det var fukt i lägenheten och kontaktade fastighetsansvarige och begärde fuktmätning. En saneringsfirma satte in en apparat som skulle stå ett dygn för att mäta om det fanns spår av skadliga mikroorganismer i luften. Efter någon veckas väntan så tröttnade jag på att någon skulle höra av sig så jag kontaktar Skadetek-nik själv och får hem mätningsresultaten. Man behövde inte vara Einstein för att se att något var galet.
Jag kontaktar då hyresbolaget och påpekar mätresultaten och får en utskällning, de menar att det inte var min uppgift att ta kontakt med dem. Jag säger då att det är som jag tror att det är fukt och att jag kräver en mätning då min äldsta son är som en mögelhund och känner precis som jag att någonting inte är bra. Efter mycket om och men kommer det en man från saneringsfirman utrustad som i filmen Ghostbusters med en apparat på ryggen och en stor mätare som tjöt i all världens regnbågsfärger i nästintill alla väggar, han var omåttligt förvånad över att mätaren gav så starka utslag i innerväggarna. Strax efter hans besök finner jag svartmögel bakom badkaret och ringer hyresvärden. Någon vecka senare kommer fastighetsansvarige och tittar och medger att det är mögel. De drar igång en renovering av bad-rummet där de bilar och håller på i cirka två månander tills det är klart, hela tiden bor vi kvar i lägenheten då de ansåg att vi hade ju en liten toalett till med duschmöjlighet.
När jag en månad senare står och duschar noterar jag att väven ser uppblåst ut och håller på att krackelera så jag ringer hyresvärden igen och påtalar skadan och säger att antingen är det dåligt underarbete eller så är det fortfarande fukt kvar. Svaret jag fick var att det inte var fukt kvar och att arbetet var utfört av professionell byggfirma. Men jag tillhör inte den kategori som nöjer sig med ett sådant svar utan vet jag att jag har rätt så strider jag för det tills saken är utredd, på så sätt har jag ibland varit ganska obekväm för arbetsgivare, och i detta fall hyresvärden. Att vara påstridig och alltför ärlig kan i vissa fall vara till ens nackdel då man ibland blir illa omtyckt, men det struntar jag i.
Jag får tillslut dit fastighetsansvarige som mäter väggen och även ser skadan och efter mycket om och men går med på att göra om arbetet och då helkakla duschdelen vilken de bara vid första renoveringen halvkaklade. Ännu en omfattande badrumsrenovering startade. Vi bodde kvar i ett och ett halvt år tills vi bestämde oss för att flytta till Vagnhärad och byta kapitel i våra liv. Två dagar efter det att jag lämnade in nyckeln till lägenheten får jag ett samtal från min granne som undrar vad som händer i min lägenhet, hon berättar att de har plomberat ytterdörren som är totalt inplastad, kantad med varnings-tejp och prydd med en stor varningsskylt med texten: ”Varning! Tillträde förbjudet, asbestsanering pågår.”
Jag hade fått en faktura från bostadsbolaget att det var en reva i parketten samt att två stycken våder var förstörda som jag skulle bli tvungen att ersätta, summan var på 6005 kr. Strax efter fick jag ett brev från dem där det stod: Att om jag höll tyst om repressalierna angående min lägenhet så skulle fakturan jag fått från dem makuleras. Strax efter brevet skickade de en faktura där det klart och tydligt står att den är makulerad. Jag var vid det här laget alldeles slut mentalt och orkade inte bråka mer med dem utan var bara glad över att ha flyttat från lägenheten och slippa allt tjafs som man haft med dem under alla år, så tyvärr kastade jag ”mutningsbrevet” och koncentrerade mig på att istället installera oss i det nya boendet vi hyrde på en hästgård.
Efter drygt en och en halv månad i det nya boendet blev äldsta sonen mycket sjuk då han reagerade kraftigt på mögel, och tack vare mina personliga ombud som jag anlitad med hjälp mot vården i första hand, hittade de ett akutboende hos en kvinna i Trosa, i hennes undervåning i en suterrängvilla. Vi flyttade genast dit medan min sambo blev tvungen att vara inneboende hos sina föräldrar som också bodde i Ramdalen. Barnen åkte buss mellan kommunerna för att ta sig till sina skolor i Vagnhärad. Jag spenderade nästan dygnet runt med att söka permanent bostad, jag skrev in mig i varje bostadskö som fanns i hela länet, mejlade, skrev sökesannonser, ringde och svarade på annonser.
Jag var helt slut mentalt, och våren 2015 blev jag väldigt sjuk med luftrörskatarr, dubbelsidig lunginflammation, bihåleinflammation och öroninflammation, jag var fortfarande sjukskriven för utmattnings-syndrom men fick fortfarande ingen relevant hjälp från psykiatrin mot mitt mående. Jag tog själv kontakt med smärtkliniken i Södertälje för min värk i kroppen och min whiplashskada i nacken som nu gjorde sig påmind då stressen satte sig muskulärt i skuldror, axlar och nacke samt att mina käkar låste sig. Jag påbörjade smärtlindrande åtgärder för det sistnämnda, men var sjuk hela sommaren och ägnade all min vakna tid åt att söka bostad.
Till slut blir vi erbjudna att hyra ett litet hus på 50 kvm, utan el, vatten, värme eller avlopp av en bonde i Nyköping. Vi åkte dit och tittade på huset som låg idealiskt och bara fem minuter till centrala Nyköping men ändå på landet. Vi såg potential och stora möjligheter men tackade nej tre gånger till honom då varken jag eller min sambo hade möjlighet att ta lån i banken för att kunna göra huset möjligt att bo i.
Bonden sa då att han var villig att stå för alla installationskostnader gällande att installera braskaminer, dra vatten och gräva avlopp samt att han ville sätta solpaneler på taket, och min sambo skulle bli anställd av honom för att bygga ut huset med 50 kvm. Vi funderade på erbjudandet fram och tillbaka och såg vår möjlighet till ett bättre boende och vi skulle slippa vara inneboende. Jag hade förutom alla infektioner och sjukdomar börjat snarka något fruktansvärt enligt min sambo och jag var alltid täppt i näsan.
När vi började packa inför flytten till Ryttartorp så skulle min minsta son gå in i pannrummet för att hämta våra tillhörigheter som stod där i kartonger, det klafsade under fötterna på heltäckningsmattan och väggarna var alldeles kalla och fuktiga, under bäddmadrasserna och under sängarna fann vi svartmögel. I stort sett det mesta av det som var i soppsäckarna så som kläder och andra textiler var bara att slänga direkt, det jag då inte hade någon aning om var hur pass farligt svartmögel var eller att mögelsporer sätter sig i bohaget och följer med i varje flytt. På så sätt bär man med sig problemet till nästa boende som resulterar i att det dåliga måendet och allt det som mögelsporer ger upphov till också följer med.
Väl i Ryttartorp byggde min sambo bland annat ett sovloft till barnen, vi väntade på att bonden skulle installera det som vi hade kommit överens om men det dröjde. Under tiden hjälpte vi honom i hopp om att påskynda hans arbeten på åkern med skörd osv. Vi, och även barnen, utförde diverse jobb åt honom, vi blev lovade lön för mödan men det såg vi aldrig röken av. Jag kontaktade socialen och berättade om vår situation, hur vi bodde och att det var stora brister i boendet som inte blev åtgärdade som lovat. De gjorde även hembesök utan att agera, vi bad om hjälp med att hitta boende men fick bara till svar att de var ingen bostadsförmedling.
Medan vi med egna medel köpte gasolkamin, gasolspis och 12 V lampor som drogs med hjälp av bilbatterier. Vi fick låna en Porta potti (en portabel kemtoalett), och av en vän fick vi låna ett bensin-aggregat som gjorde att vi korta stunder hade ström inomhus. Min sambo byggde om köket så att vi fick ett separat rum avsett till toaletten, samt att han byggde ett kök. Trots att vi försökte prata med bonden så hände ingenting.
När vi vaknade i början av december med 6 C kontaktade jag kommunen igen och krävde ett boende för det var omöjligt för oss att bo kvar. Vi fick då ett rum på det lokala vandrarhemmet, vi hade ingen möjlighet eller fick någon hjälp med att magasinera våra tillhörigheter utan blev tvungna att lämna en hel del. Mitt mående var katastrofalt, jag hade kollapsat under hösten p.g.a. stress och hade blivit tillsagd att inte utsätta mig för stress, något som för mig var omöjligt. Jag kände mig maktlös som mor, att jag inte kunde finna ett tryggt boende för mina barn och kände mig mer eller mindre värdelös. I en och en halv månad bodde vi på vandrarhemmet tills jag fann en lägenhet att hyra i andra hand på ett år, äntligen skulle jag få andas ut, trodde jag.
Vi flyttar in i lägenheten och skriver kontrakt på ett år, lägenheten var nyproduktion och det är enda gången som vi är symtomfria, förutom att jag åkte på njurbäckeninflammation och blev inlagt på sjukhus en vecka. Väl hemma igen började jag söka permanent lägenhet till oss, men då barnens far gjort urkundsförfalskning i mitt namn så har jag ett ”fryst” ärende hos Kronofogden, och även om det är polisanmält så är det ändå en anmärkning och det försvårar min möjlighet att få hyra bostad då de flesta hyresvärdar kräver att man är prickfri.
Efter två mån får kvinnan vi hyr av för sig att hon ska flytta hem igen då hon fått trubbel med sin pojkvän. Paniken stiger inom mig då vi nu riskerar att bli bostadslösa igen om jag inte finner en bostad riktigt kvickt. Jag hade under hösten ansökt om ett så kallat kommunkon-trakt, dvs. att kommunen står på ett bostadskontrakt som säkerhet i två år och om man har varit skötsam så överlåts kontraktet och blir ett förstahandskontrakt. När jag kontaktar kommunen för att höra hur ärendet har skötts, så hade de slarvat bort det och jag blev tvungen att ansöka om ett nytt, vilket kan ta upp till sex månader.
Jag fick fortfarande ingen hjälp av kommunen att hitta bostad, utan sökte med ljus och lykta överallt. Fann då en tråd på Facebook om en kille som behövde flytta omgående, jag kontaktade honom och sa att jag var väldigt intresserad. Jag stod i bostadskön men skulle aldrig ha en chans. Jag samlade alla mina krafter och allt mitt mod för att ringa upp hyresvärden och berätta vad vi gått igenom, hur min nuvarande situation såg ut och hur den skulle se ut inom en snar framtid, nämligen att vi skulle stå utan boende.
Jag tog mod till mig och ringde, de skulle ha ett möte i styrelsen för att diskutera min situation och om de skulle låta mig få gå före i bostadskön. Den väntan som varade över helgen var nog den längsta väntan i hela mitt liv och beslutet som kom via ett telefonsamtal gjorde mig hysteriskt jublande glad, vi skulle flytta!
Strax efter det jublande beskedet så får jag blödande magsår och blir insatt på en antibiotikakur men reagerar på magsårsmedicinen och får kraftig andnöd och min minsta son som var hemma larmar ambulans. När ambulanspersonalen störtar in i köket där jag befinner mig segnar jag ner från stolen och tappar medvetandet, och det blir ilfart till sjukhuset. Efter den händelsen är jag extremt överkänslig och reagerar på läkemedel, födoämnen m.m. Det blir många, täta besök på akuten med otaliga ambulansfärder som följd.
Den 1 juli 2016 kommer flyttfirman som jag krävde av kommunen att jag skulle få då jag sa att jag flyttar inte och bär en gång till för då kommer jag att kollapsa. Men packade kartongerna gjorde vi själva, det var mycket ångestladdat för både mig och barnen. Dit vi flyttar är en stor trea omgjord till 4 rum och kök på 90 kvm med stor balkong, enda nackdelen tycks vara att vi ej kan släppa ut våra två katter. Lägenheten är väldigt skabbig och sliten så jag kräver att det måste åtgärdas och kräver att få se tidigare besiktningskontroll. Till slut får jag min vilja igenom och alla väggar omtapetseras och nytt golv läggs i vardagsrum.
Allt tycks vara frid och fröjd, bara det att jag får vara frisk en vecka, sedan åker jag på akut njurbäckeninflammation igen som sedan kantas hela sommaren av infektioner och allergiska reaktioner med mycket kortisonbehandlingar som följd av alla reaktioner. Under hösten får jag otaliga astmaanfall, jag som aldrig varit allergisk eller haft astma i hela mitt liv. Jo, när jag var 32 år och en morgon skulle äta kiwi och fick andnöd och fick åka till sjukhuset, då bodde vi i Ramdalen.
Men hade aldrig varit så sjuk som nu. Jag hade stora problem med en intensiv klåda som höll på att göra mig galen, ständigt täppt i näsan med ständigt blod i snoret, orken fanns knappt, jag var ständigt trött, om jag gjorde aktiviteter så blev jag sängliggande någon dag efteråt, ständigt ont i halsen, lederna värkte, musklerna värkte och ständiga njurstensanfall som slutade med ambulansfärder till sjukhus.
Minsta sonen är väl den som har skonats som tur är, medan äldsta killen som nu är 15 år är så bra medicinerad från Astma-/Barnkliniken att han har problem med blodblandat snor, magpro-blem, andningsproblem och tyvärr har han utvecklat ångestproblema-tik. Min sambo har problem med tarmen som han nyligen har opererat, blodblandat snor, depression, ångestproblematik, sömnstör-ningar m.m. listan kan göras lång.
Hösten 2016 söker jag hjälp för min ångest som jag utvecklat då jag känner inom mig att det är något allvarligt fel på mig medan sjukvården påtalar att alla prover ligger inom godkända referensvär-den. Jag är jättefrustrerad och lägger för första gången in mig på Allvården då jag kräver att de tar reda på vad det är för fel på mig. Man upptäcker då att jag har råkat ut för en binjurekollaps och det blir ett antal provtagningar och övervakning, jag är fortfarande sjukskriven för utmattning men får nu även diagnosen ME/CFS (Myalgisk Encefalomyelit/Chronic Fatigue Syndrome). Med enklare ord kroniskt trötthetssyndrom som är en neurologisk sjukdom, och jag får även veta att jag har fibromyalgi.
Under denna tid börjar jag att försiktigt medicineras för min adhd och medicinen trappas upp med yttersta försiktighet för att undvika eventuell allergisk reaktion. Binjurarna återhämtar sig sakta men säkert men det fysiska måendet är riktigt dåligt och jag får återkom-mande njurstensanfall och svårläkta infektioner hela den våren, kantat med den intensiva klådan, och jag blir mer och mer sängliggande mot min vilja, jag vill så mycket men kroppen säger ifrån. Jag känner alltmer tydligt att det är något som är allvarligt fel på mig och jag känner mig så frustrerad över att ingen hittar något fel på mig.
En dag så dimper det ner ett inkassokrav från Kustbostäder, de som var min gamla hyresvärd i Ramdalen, kravet gäller den makulerade fakturan, jag blir både arg och förvirrad men ringer upp inkassobola-get och frågar vad som händer vad det är frågan om. Jag får till svar att ärendet har kommit till dem och att Kustbostäder kräver mig på summan 6005 kr för den skadade parketten och revor på tapetvåderna. Jag blir arg över att bli krävd på en faktura som är makulerad, den existerar inte. Och trots alla flyttar vi gjort (sex stycken på ett och ett halvt år) så har jag märkligt nog sparat den fakturan där det står klart och tydligt att den är makulerad så jag har bevis.
Jag har mått alldeles för dåligt för att orka strida mot dem, visst har det dagligen malt i huvudet hur illa vi har blivit behandlade och hur de har mörkat mögelvärden. Varför sanerade de mot asbest så fort vi flyttat? De måste ju haft vetskap om onormala värden när vi fortfa-rande bodde där utan att berätta det för oss, varför plomberade de lägenheten och utförde något arbete i lägenheten då badrummet var nyrenoverat och nytt kök?
Frågorna har varit många men jag har försökt att förtränga den tiden och att jag klandrar mig för att jag glömde kontakta Hyresgästföre-ningen under tiden vi bodde där. Men nu var jag taggad och arg över att de skickat fakturan till inkassobolag så nu skulle jag strida för upprättelse för mina barns skull, jag ville inte att de skulle komma undan med vad de gjort, inte utan strid mot mig!
Jag kontaktade en jurist på Hyresgästföreningen som tog sig an uppdraget men som jag efter dessa månader känner att jag inte får den respons från som jag trodde jag skulle få, utan får istället mejl från honom med tvivel om fortsatt drivande av ärendet där han hela tiden ifrågasätter möjligheten att lyckas. Det har gått så lång tid och värdena som Skadeteknik gjorde visade inte avvikelser, men varför gjordes då en omfattande renovering två gånger och hur kommer det sig att jag då fann svartmögel? Varför plomberades lägenheten och vilka arbeten gjordes medan lägenheten var plomberad? Jag har ställt så många frågor till honom utan att fått några svar trots att jag har mejlat honom ett flertal gånger.
Efter att ha tagit hem bland annat kläder och saker från förråden i Ramdalen har jag fått sådana kraftiga klådanfall att jag direkt blivit tvungen att kasta ut det i förrådet, och det var vid de tillfällena som jag kopplade ihop det med mina kraftiga klådanfall de gånger som jag vistades i mitt badrum. Varje gång jag skulle duscha fick jag tvåla in mig fort och springa ut till mitt sovrum och kasta i mig tre stycken Tavegyl som är klådstillande vid allergiska reaktioner, samt en tablett mot ångest då klådan var så intensiv att det framkallade en panikång-estattack hos mig. Sedan fick jag tvätta håret över badkaret en annan dag och så höll det på.
En dag när jag duschade såg jag att badrumsväven var alldeles bubblig. MÖGEL igen? Det var inte sant! Jag kontaktade min nuvarande hyresvärd och påtalade det jag sett, fastigansvarige kom och mätte och visst var det fukt. Han menade dock att det räckte med att ta bort de tre översta kakelplattorna för det var enbart där fukten var. Arbetet skulle köras igång när han kom tillbaka från sin semester någon vecka senare, men jag mejlade honom efter det att han varit hemma hos oss och krävde att det skulle påbörjas innan hans semester och berättade hur angeläget det var för oss för att vi mådde så dåligt av det, och på grund av det borde ärendet ha högsta prioritet.
Vid samma period, alltså nu i somras, hade jag av en slump kommit i kontakt med Utmattningsskolan på Facebook och hade gått med i gruppen. Jag hade med mycket möda tagit mig till affären och med hjälp av min 15-åriga son handlat hem ingredienserna som man behöver för att göra den omtalande guldmjölken. Jag hade kikat runt på skolgårdarna och fått så mycket information om allt som jag undrat över, jag läste bland annat om att man skulle hitta sin förgift-ningsrot och det var nu som allt föll på plats.
Det måste helt klart vara mögel som var min rot då jag tänkte tillbaka på mitt liv, som jag försökt att förtränga, men många pusselbitar föll på plats när jag fick diagnosen. Likaså när jag fick veta om fibromyal-gin, även om jag hade testats för artros något år tidigare med både röntgen och tagit blodprov utan att det visade artros då, men fick berättat för mig att man kan ha det utan att ännu syns förslitningar. Men det stod solklart att mögel troligtvis var min rot eftersom jag hade vistats i så kallade sjuka hus sedan 1987, det är snart 32 år av mitt liv då jag om några månader fyller 39 år.
Möglet har alltså följt med oss under alla flyttar samt att vi har haft oturen att hamna i bostäder som varit fuktskadade. När jag tänkte efter på våra måenden insåg jag hur vi har utvecklat allergier, astma, olika sjukdomar och tillstånd som direkt kunde kopplas ihop med ”Den svarta förbannelsen”. Ett erkänt medium jag anlitade av annan orsak, sa att jag levde med ”Den svarta förbannelsen” jag tänkte aldrig på att fråga då vad hon menade men tror jag nu fått svaret till mig.
Att läsa om bland annat hur olika symtom kan drabba en var utan tvekan som att läsa om hur jag mår, det var samtidigt väldigt obehag-ligt att läsa om det och hur det påverkar människor som vistas med fuktskador och mögel under lång tid och hur farligt det är, det trodde jag aldrig.
Nu när jag väl hade ingredienserna till guldmjölken och allt stod (och hade stått) någon vecka på diskbänken så var det dags att röra ihop det, så gurkmejapastan blev klar någon gång och jag kunde påbörja min kropps detox. Den berömda hjärndimman man ofta lider av som utbränd hade gjort att jag alltid påbörjade saker men aldrig slutförde dem, jag hade alla nödvändiga ingredienser färdiga framme på diskbänken, skulle det då vara så in i helvete svårt att ta fram en kastrull och läsa ett recept? Jag är fortfarande jättefrustrerad över att jag mår som jag gör, att allt går så långsamt eller att jag inte kommer till skott överhuvudtaget. Jag har tyvärr knappt insett och accepterat att jag är sjuk och att jag inte har samma kapacitet och energi som jag hade för sex år sedan. Min kropp svarar inte på signaler längre utan har brutits ner successivt i molekyler.
Till slut tog jag mig i kragen och vevade ihop allt så jag fick klart gurkmejapastan (min sambo fick medverka då jag knappt förstod det jag läste) och gjorde i ordning min första kopp guldmjölk. Varje kväll drack jag guldmjölken, trots att jag inte tycker om kokosmjölk så såg jag varje kopp som medicin och därmed något som skulle drickas för att jag någonsin skulle kunna bli frisk. Jag önskade så att det jag läst om andra medlemmar i Utmattningsskolan, när de skrivit hur de känt sig bättre, blivit klarare i huvudet och blivit av med hjärndimman, skulle stämma.
Efter ett par veckor upplevde jag mig betydligt bättre, kände mig klarare i huvudet och lite piggare, jag var superglad och blev ännu mer taggad att övervinna mitt tillstånd som utmattad och vinna över alla mögelsporer. En vecka var jag utan guldmjölken och märkte bara under den lilla tiden en försämring. I samma stund mådde jag oerhört dåligt psykiskt efter att ha tagit ut mig ett par dagar och sedan fått världens bakslag som resulterade i ett par dagars sömn. När jag vaknade två dagar senare och insåg att jag missat läkarbesök och viktiga samtal jag borde ha ringt sköljde en våg av skuldkänslor från att vara en värdelös mamma över mig, med efterdyningar av pani-kångest deluxe.
Jag sa bara rakt upp och ner till min sambo och barnen, att nu lägger jag in mig! Jag hade allt under kontroll, jag hade krävt en ozonrenare i lägenheten i väntan på att renoveringen skulle påbörjas, killarna klarade sig utan mig och de kunde se efter katterna, jag släppte på mitt kontrollbehov och la in mig på Allvården. När jag kom in konstaterades det att jag var/är läkemedelsförgiftad från vården och mögeltoxinförgiftad, och om jag hade sökt läkarvård någon dag senare så hade troligtvis mina njurar hunnit lägga av. Njurarna var så hårt påfrestade och jag var så illa däran fysiskt att det blev en veckas vila samt påbörjad läkemedelssanering innan jag fick åka hem.
De påbörjade rivningen av badrummet den 24 juli och har ännu inte färdigställt det riktigt, elektrikern ska komma idag. De upptäckte att fuktskadan var omfattande och de bilade till och med sönder golvet så att betongkokorna rasade ner i min 96-åriga granne Dagnys badkar så hon höll på att dö av skräck på kuppen. Klart det inte räckte med att ta bort de tre översta kakelplattorna som han hade trott. Huset byggdes 1979 och när de monterade avloppsröret till toalettstolen anslöt rören inte riktigt ordentligt, så varje gång det spolats har det läckt.
En värmefläkt har stått och gått dygnet runt sedan arbetet påbörjades, vi har haft toaletten bortkopplad största delen av renoveringen och då har vi fått gå till Kungshems omklädningsrum tvärs över gården, dit har vi också fått gå för att duscha för det har aldrig varit tal om någon evakueringslägenhet. I 24 dagar hade vi vårt badkar, handfat och avloppsrör liggandes vid vår matdel i köket innan det blev bortforslat.
Till slut ringde jag upp mannen som är fastighetsansvarig och ifråga-satte hur länge arbetet skulle fortsätta samt berättade att läget nu var ohållbart. Den minsta sonen har fått upprepade utbrott med aggressi-vitet och mycket ilska, det tär på familjen att springa tvärs över gården för att sköta den personliga hygienen, i nödfall få kissa på en hink nattetid, hunden har börjat kissa inne och börjat vakta extremt mycket vilket har gått till total överdrift då han skäller för minsta lilla ljud, och katterna har protesterat med att kissa i divandelen av soffan.
Jag har kontaktat mitt försäkringsbolag som råder mig till att kassera hela bohaget vad gäller mjukdelar så som soffa, sängar, mattor, gardiner, textiler, kläder m.m. allt som mögelsporerna kan ha fått fäste i. Jag har kontaktat Hyresgästföreningen för eventuell stöttning när det kommer till diskussion gällande hyresavdrag och reducering av elkostnader. Jag har även kontaktat Miljökontoret, som är under-rättade om min omfattande fuktskada, för att eventuellt söka skade-stånd genom hyresbolagets ansvarsförsäkring.
Det är tufft att orka driva på men jag känner att jag måste göra det för barnens skull och få upprättelse för våra måenden som vi haft de senaste åren, som även blivit orsaken till den jag blivit idag och vilka sjukdomar som jag får dras med framöver. Möglet gav sig på mitt svagaste organ som var njurarna och det höll på att bli min undergång.
Jag tänker kämpa och med hjälp av Utmattningsskolan har jag goda tips och fakta som kommer att hjälpa mig att återta mitt liv och livsgnistan, för möglet ska aldrig få besegra mig någonsin.
Lämna ett svar