När jag skrev mina deckare hade jag ett starkt stöd av polismästare Holmérs presschef, som servade mig väl, så väl att det sen gick rykten, när första boken ”Häktad på sagolika skäl” kom ut, som gick ut på att jag måste vara tillsammans med en polis.
Så var det inte, rykten angående offentliga personer är nog i 9,9 fall av 10 aldrig sanna, men jag hade honom, och han gav mig interna tidningar t.ex. och jag fick svar på alla frågor och han läste manus för att leta polisfel.
När jag slutade som yrkesförfattare, runt 1990-91, fick Henning Mankell överta den kontakten för han började precis då även om Henning senare hade egna nere i Ystad.
En gång sa jag presschefen att jag är torr på idéer, skulle behöva kasta mig in i en äkta polismiljö, och han trollade fram en polispatrull i tjänst, och jag åkte med den bilen en hel natt, och det enda jag fick in var meningen; ”De tror att tomtarna dansar polka på parketten.”
Den fälldes av en kvinnlig polis, och jag sa:
-Får jag sno den meningen?
-Visst, sa hon.
Samma vecka klagade en bekant på Stadsteatern över att hon inte fick tag på genrepspublik, och jag sa att det där kan jag nog fixa, och PM:s presschef blev eld och lågor och gick ner till Gropen, polisens sambandscentral, och skickade ut att alla var välkomna att gå gratis på teater, men måste ta frun eller maken med sig, och tjejen på Stadsteatern blev överlycklig!
Sååå många människor, på en minut! Hon ringde mig snart igen… efter ett tag blev det en faxlista, och sen fick jag telefonräkningen, och sa alla att det där lägger jag ner nu att faxa ut genrep, jag har inte råd eller ens tid, och PM:s presschef sa mig; ta betalt, be oss skicka dig 10:- per biljett, och så föddes Teaterlistan, som jag drev i 25 år, fram tills dess jag insjuknade år 2013.
De tror att tomtarna dansar polka på parketten
Polisen talade om psykiskt sjuka människor, som poliser väldigt ofta möts av då det är lägenhetslarm, och vi hade dealen att jag skulle hoppa av bilen vid en farlig utryckning och ta en taxi hem. Jag kom alltså inte i kontakt med de situationer hon berättade om, men jag ställde 20 frågor jag visste svaren på, och hon ljög inte för mig.
Psykiskt sjuka är undangömda i Sverige, och har varit länge, liksom utvecklingsstörda, och det hänger nog samman med att många av dem krävde inlåsning innan medicinerna kom. Jag har jobbat på Långbro mentalsjukhus som nattvak före medicinerna kom och efter dvs jag har sett två helt olika mentalsjukhus men i samma lokaler.
Psykosena t.ex. blev hyfsat friska i rekordfart, och började skrivas ut till så kallade gruppboenden, och då började de också vistas i samhället. Om de struntade i att ta Nozinan eller Haldol, som var brukligt på den tiden, kom de snart åter med polisbil till Långbro, de medicinerades igen, frisknade till och man hade samtal med dem om att du får inte sluta ta dina mediciner… du hamnar bara här då…
I brytgränsen mellan ute och inne, strax innan ”alla” ser att de är vansinnigt sjuka, och nån ringer polis, så ser de rätt normala ut på ytan men tror, som sagt, att tomtarna dansar polka på parketten.
I den brytgränsen kan de nog få Påven att gå upp i rök t.ex. och Sverige har ju ingen mentalvård att tala om idag så de sitter väl hemma och kör på via FB t.ex.
Man ska vara väldigt vaksam inför denna grupp, och den lär inte minska med sämre mat, mer droger, mer ensamhet, och nu höga frekvenser samt en värld som är upp och ner, och som jag misstänker att de inte kan orientera sig i alls.
På den tiden ansågs under 1% vara mentalsjuka i Sverige, idag äter 1,6 miljoner psykofarmaka… så min egen syn på medicinerna har förändrats över tid. Men de var kanon för den lilla grupp de var menade för, när de kom.
Vi lever i en uttalad pratkultur, och vad folk än säger så blir det ”sant”
-Hon sa ju det!
Och ingen kollar, ingen utreder… farligt, farligt, säger jag.
Pebbles är min skrivskoleelev, och hon var fortfarande sjuk då jag tog in henne i Skrivskolan, men hon kan skriva, och jag sa till henne att jag ser och hör att du fortfarande är sjuk, men på väg åt rätt håll, så jag vill ta in dig för du kan verkligen skriva, och hon kom in som gratiselev för hon var snorfattig.
Jag träffade sen alla elever en dag varje sommar, skolan drev jag i 20 år och enbart talanger togs in, och då hade hon inte råd att komma varför skolan betalade hennes resa och boende, och då var hon helt frisk. Jag hade inte tagit upp henne till den årliga festen annars.
Hon är rätt duktig på att förklara psykoser, och är en härlig tjej över huvudtaget, och jag har sett att hon ändrat sig lite avseende varför hon blev sjuk. Då, för nu 20 år ? sedan, angav hon att det berodde på att hennes far mördades, och nu säger hon ”efter förlossningen” och det är inte Pebbles som ljuger / ljög utan vi ser på samma sak, men ur olika perspektiv, över tid.
Lämna ett svar