Livet med kidsen är mycket intressant, och jag har snart lärt mig att inte säga tack.
-No thanks!
Det är samma i Indien, tituleras du ”Mom” så är det ”No thanks!”. Jag fungerar väl också lite som Annas mamma, nyss fått chauffören att lösa ett stort problem; jobbet! (Kvinnor bestämmer vad som är ett problem, män löser dem ofta blixtsnabbt.)
Han har hittat en turkcypriotiska, som behöver hjälp två gånger i veckan, normal lön är 100 lira i timmen, och hotellet betalar 10 pund per dag, och alla de där rasterna brinner inne jämt. Anna är rätt späd, och ska hon städa 40 hotellrum sex dagar i veckan för tio pund per dag har vi snart ingen Anna. Hotellet betalar nog en högre lön men den går till chefen för det bolag de hyr in folk från. De som är direkt anställda av hotellet har det väsentligt bättre.
Det som skiljer stort mellan våra unga och de asiatiska är då jag ”lägger mig i”, och ”säger ifrån”, angående hotelljobbet möts jag av ett stort leende och konstaterandet:
-You love me!!!
En svensk 24-åring kan bli skitsur just för att man lägger sig i. Tvärtom, som vanligt.
Kidsen är lediga idag, Abdul hackade allt, Anna rörde ihop det, och de har bjudit på en vansinnigt god middag; en soppa med hembakade naan. Soppan finns inte att visa upp via en video för receptet är Annas mammas, som fått det av sin mamma. Jag gissar att den näringsrika middagen idag kan ha kostat fem kronor per person, max. Anna skulle nog klara av att föda oss alla tre för ett par hundra i månaden.
Listan
Lämna ett svar