Jag skrivs ut i morgon, och ska sen besöka sjukhuset regelbundet, och ”mitt” indiska protokoll går igång sen. Läkarna kommer ha koll via ultraljud hur det går. Men som vi har sett har jag redan krympt huvudtumören med 3 cm.
Jag åkte till akuten i söndags morse, resan från Cypern var obeskrivligt ansträngande, trots att vi genomförde den under två dygn.
Doktorn och jag är ense om att visachocken ovan kan ha utlöst en hel del av de minst tio diagnoser som jag har.
En svenska, som pendlar och har en lya i TRNC, och som är sjuksköterska på Sahlgrenska, sa mig att svensk akutsjukvård är kanon, det är inte där problemen ligger, det är att ens få den…
Man ska ha, som jag hade 200 i sänka, normalt är 6, chockartat lågt Hb, med mera, så öppnar sig alla dörrar.
De har kört mig igenom alla apparater som finns, känns det som, och idag skickades en kamera ner i min mage, jag var sövd, och sen sa man att man hade hittat ett litet magsår, också… Den höga sänkan kom från en kraftig urinvägsinfektion som jag konstigt nog inte har märk av.
Operation har opererat in en infart, som ska hålla ett år, så de kan ta prover lätt, utan att sticka mig, nått de gjort frekvent.
Tre tumörer är funna, prov har tagits på dem, svar om en vecka, och doktorn har sagt att om de är elakartade måste man stråla och ha sig, de ska i så fall sammanträda med Uppsala, och jag har sagt att den typen av behandlingar lär jag säga nej till. Jag förklarade varför, och vad jag tänker göra istället, och 
doktorn blev mycket nyfiken.
Hon får knappt vara det, enligt lag, men det är ju inte olagligt att lyssna eller kolla hur det går för mig.
Vi har enats om att operationer går bort, om de är elakartade, för då hjälper man dem att sprida sig.
Jag tipsade henne om boken ”Och cancern bara försvann” och att jag själv har hjälpt vänner. De 25-30 jag har känt som har underkastat sig västs cancerbehandlingar har dött inom tre år. Jag har själv träffat botade i Indien.
Vi har bestämt att doktorn informerar mig om vad Uppsala säger, och jag informerar henne om vad jag hittar i Indien, och vi vet båda att jag bestämmer. Doktorn erbjöd mig en kuratorstid, och jag log…
-Är man 70+ får man räkna med sån´t här, det är normalt. Jag är helt cool inför situationen – utmaningen – så får vi se om tre år om det gamla imperiet har rätt eller om det nya har det.
Gissa vad jag tror…
En läsare har tacksamt nog postat rätt sorts Melatonin till mig, tack!
