Rockkungen har berättat på TV, se video 1, hur mycket hjälp han fick av mig, Kennedyfamiljen kan intyga min hjälpsamhet sen jag ingrep då en man tog livet av sig och efterlämnade en 8-årig förvirrad son, och författare har i sig en hög status, därför att vi hjälper många på en gång.
En bokupplaga är ”hjälp till många” och hjälpsamhet är det finaste som finns – hos oss är hjälpsamhet suspekt. Tvärtom, som vanligt. En del turkcyprioter känner också till att jag arbetar med tusentals sjuka svenskor via UMS.
Ännu mer hjälpsamhet som är hårdvaluta här
Den tjänsteman, som är chef för det kontor som bestämmer över nya medborgarskap, kan också intyga min hjälpsamhet för jag fick lite ordning på hennes 14-åriga dotter för nu sju år sedan, och det är hon som har sagt till mig att jag ska söka medborgarskap. Kontoret är stängt just nu, allt är stängt utom matbutiker och jourapotek, men hon kommer hem till mig längre fram med blanketter. Om jag vill lär jag nog få det, låter det som, och jag slipper allt VISA-tjafs.
Det är också så att här är man medveten om att hjälper du andra hjälper du alltid dig själv så hjälpsamhetsnivån är mycket hög hos alla. Vi tror mer att om man ger blir man av med något.
Jag hamnar då i en stat som inte skulle ha något som helst emot om jag skinnflår Det Brittiska Imperiet i resten av mitt liv. Jag skulle enbart mötas av:
-Skriv på du!
Om planekonomin ska genomföras via FN i hela världen lär man lägga rabarber på alla fastigheter också så lagom till min 70-årsdag får jag nån vrålkåk eftersom jag då anses vara nyttig, hjälpsam, osv.
Det är så det fungerar; man stjäl fastigheter av de rika, och skapar en ny grupp rika… och ingen lär sig något på vägen… Jag skulle i så fall bo i mitt livs andra stulna hus. Det första var en sommarstuga i Hudiksvalls skärgård där varje spik och planka var stulen från Iggesunds bruk på 50-talet, dock inte av mig personligen utan av den som byggde huset.
Alternativ två är att skinnflå Det Brittiska Imperiet på svensk mark, och det lär nog enbart ge mig trubbel eller slutligen en plats på Hinseberg.
MEN jag bör redan nu förstå att man kommer nog att ”önska” att jag skriver turkcyprioternas historia – det är också så det går till – och jag har faktiskt inget som helst emot det.
Det Stora Förlaget i Skandinavien vill att jag ska skriva fler deckare, och hjälpa till att göra folk ännu mer besatta av kriminalitet än vad de redan är – och det vill inte jag.
Så det blir väl mina framtidsval; snodd superkåk, och fler hjälpsamma böcker ska produceras, och minst en om TRNC:s situation, eller inrätta sig i deckarledet hemma alternativt få just trubbel.
Så, det blir nog så att jag blir den första svenska författaren i verklig exil – nu när ni går in i en alltmer öppen diktatur. Nya lagen som ger regeringen en sultans makt går igenom…
Jag gissar att Stefan L kommer att genomgå en personlighetsförvandling nu inom kort och tornar strax upp som Den Starke Ledaren. I det läget bör jag nog sitta i TRNC, ja. Med eller utan snodd kåk, och jag får väl lära mig turkiska, av ren artighet om inte annat.
Lämna ett svar