När man använder polis, åklagare och domstolar för att jävlas med folk är man en rättshaverist, och jag vill tillägga att du betalar.
För medborgare är det gratis att använda rättsväsendet som ett vapen
Här i TRNC får du betala polisutredningar själv, i en del fall och om ärendet ens luktar privat, t.ex. att du krockat med någon, ni klarar inte av att göra upp vems fel det var, så kan ni be polisen utreda det för cirka 2.500:-.
Deras papper går sen till era försäkringsbolag som reglerar skador men de 2.500:- får ni betala själva. Det lönar sig att försöka enas, och sen skriva till försäkringsbolag.
Polisen här arbetar för allmänheten, och det är svårt – för att inte säga omöjligt – att få med dem i privata dramer. Vi har en del att lära.
Men hos oss är det gratis att få poliser att jobba
Vi har 1,5 miljoner polisanmälningar, men den som har verklig makt i hela systemet är åklagarna.
Vad som hänt och inte hänt, och varför, avseende Assange bryr jag mig inte om – eftersom jag betraktar honom som en kontrollerad opposition – och det mesta bör vara teater – men vi bortser ifrån det, och kollar in en del av dramatiken via en utmärkt text som mer än väl gestaltar just rättshaveristen:
Anna beslutar sig för att skrida till handling. Julian ska bittert få ångra sig, tänker hon. Och hon kommer att lyckas över förväntan ska det visa sig. Anna övertygar Sofia om att följa med och prata med en feministiskt övertygad polis som hon känner. Detta för att få hjälp med att få fatt på Assange och avtvinga denne ett HIV-test. Anna är dock under polisbesöket den drivande och lägger fram helt andra uppgifter syftande till att få Assange åtalad för sexbrott. Läs mer
Jag har skrivit förr; de bör buras in…
Det sker i princip aldrig, och det beror kanske på att hela kulturen är genomsyrad av falska människor, teater, påhitt, fejkade anklagelser, egenuppfunna vittnen, och fisken ruttnar från huvudet. Tyvärr är rättshaveristerna inte sällan hjältar i allmänhetens ögon gissningsvis för att man tror att de sätter sig upp mot makten.
Ljuga är ingen stor grej, i vår kultur
Vi vuxna kanske överlever… men jag känner en stor oro för ungas mentala tillstånd när de utsätts för den extrema crazymaking som det är frågan om.
Pedofilfrossarärendet, som såväl jag som Ingrid Carlqvist grävt upp, och som också handlar om en ”Anna”, om än ett fingerat namn, har stora likheter med den text jag länkat till ovan.
Under film 1 om lögnproffsen kommer en trevlig nyhet.
Det; ljuga, hitta på, fixa fram vittnen, etc sysslar ”alla” med…
https://www.youtube.com/watch?v=-PnGGW0n_RM
Folk kommer skapa som aldrig förr
Nöden är alltid uppfinningarnas moder, och eftersom vi pressas kommer det spruta uppfinningar och inte minst ifrån Indigobarnens sida.
Jag hade en gång för länge sedan tvingats in i rättshaveristernas system och måste erkänna att jag har blivit besegrad till slut,efter en kamp i olika instanser där den andra föräldern , dvs säga så kallade ”pappan” fick rätt trots att jag hela tiden talade sanningen och han ljög. Efter jag bytte 3 advokater i en infekterad vårdnadstvist,sa den sista advokaten som jag själv betalade och är en mycket känd flyktingadvokat, att jag hade inget att välja på mer än att ge pappan vårdnaden, detta trots stora alkoholproblem,en mycket belastad polisregister med fängelsedom och besöksförbud mot mig. Efter 7 år insåg jag vad systemet var för något jämfört med det i mitt hemland. Tur var det väl att jag förlorade och trots att jag tvingades betala till staten och alla advokatkostnader till mig och även pappans, kände jag ändå mig fri på ett sätt då jag insåg vilket ruttet system jag hade att göra med under så lång tid.Tyvärr sedan dess miste jag tron på samhället då jag kände mig besegrad och kände att det finns inget rättvisa i Sverige. Idag, 15 efter kan jag säga att det lämnade många djupa spår i mig förstås men är glad att jag slipper ha med det att göra. Jag kände mig så liten inför det stora maskineriet kallat ”rättsväsende”, detta trots min envishet och långa kamp. Glömmer aldrig någon som sa till mig under processen att ”den som ljuger mest i rätten, den vinner”! Trodde inte på det då, men idag gör jag det,tyvärr!
Det du talar om n u är CIVILMÅL, jag skriver oftast om BROTTMÅL. Civilmål kan jag mkt lite om men har förstått, tror jag, att det är mycket trender. Det är som natt och dag och två helt olika världar. Jag beklagar din upplevelse.