Straff lär enbart ut konsten att straffa så det blir bara råare då de rånar. Människan kräver grupptillhörighet, som kollegan Anna Wahlgren påpekade på 70-talet, vilket väckte ett hat utan dess like, och har unga inte en familj så skapar de sig en.
Den starkaste (faderfiguren) blir gängledaren, och i 99 fall av 100 är det den enda pappa de har. Man skulle möjligen kunna lyckas om man hade en lång övervakning med en tydlig fadersgestalt, finns nog inga i Sverige längre, som bär upp de maskulina energierna supertydligt.
Jag var bunkerövervakare åt en dubbelmördare, Gösta Mauritz Peterssons ena torped och knarklangare, i tio år, och pappan var en rik internationell affärsman. Jag kontaktade honom, han försköt sonen redan då denne gick på internat, och han gormade om hur killen beter sig, och jag sa som det var;
-Givetvis, han är faderlös, och Gösta fungerar som hans pappa. Han lyder Gösta blint.
Den killen, som såg ut som Björn Borg, hade debuterat med knark samman med sin mamma, pappan skilde sig snabbt från henne men det hann bli ett barn. När han var åtta år smugglade mamman och min klient in knark i Sverige instoppat i hans teddybjörnar…
Pappan såg bekymrad ut; inga straff hade hjälpt…
Han bjöd hem mig till 12-rummaren på Karlaplan, sa sig förstå att internat kanske inte är så bra om en son behöver en far? Men det var Sveriges dyraste internat!
-Det handlar aldrig om pengar, sa jag tio minuter innan han ville ge mig tio tusen kronor ”till taxi hem”, och då han lovat mig att brevväxla med grabben i bunkern.
Långsamt, långsamt byttes Gösta ut mot pappa, tog två år, och när min klient muckade placerades han i ett familjehem, avbröt kontakten med Gösta, skickade på mig en bag med brev som han fått av Gösta*, brevväxlade vidare med pappan, och levde sen i en liten lya nära familjehemmet, och då fadern dog avstod han ett mångmiljonarv. Min klient återföll aldrig mer i kriminalitet, inte ens då pappa dog.
Men jag fick innan många, många brev om vad pappa hade sagt, och vad pappa hade berättat och vad pappa tyckte. En ”konflikt” uppstod för pappa ville att man skulle skriva äro, och inte är, dvs gammelsvenska och ”så länge som din övervakare inte göro det ämnar jag inte läsa hennes böcker.”
(Gösta har lyckats hamna i en Beckfilm, en manlig skådis står och håller en unge utanför ett balkongräcke, hotar mamman alltså att han ska släppa babyn. Gösta Mauritz i ett nötskal. Jag fick bagen med brev för att jag skulle publicera dem förmodligen om killen ”förolyckades”.
Killen som är pensionär lever än, Gösta är död, och min klient har hävt min tystnadsplikt.)
All forskning visar att debuten sker samman med en närstående
Lämna ett svar