Rovkapitalismens företrädare har alltså aldrig velat ersätta staten, utan har i stället gift sig med den, och format en ny sanning om människovärdet. Nämligen att hennes duglighet beror på vad hon producerar. Bara genom arbetet kan den fattiga människan återupprätta sig själv som en moraliskt riktig varelse – annars ska hon bestraffas. I ett sådant samhälle blir välfärdsinstitutionen inte en motvikt till straffapparaten, utan en spegelbild av den.
Det är ett ekonomiskt skifte lika mycket som ett ideologiskt.
Trots att Sverige har en betydligt starkare välfärdsapparat än USA går det att se en liknande utveckling här. När Socialdemokraterna nu styr med en borgerlig budget har anslagen till rättsväsende och polis ökat, medan resurserna dragits in på budgetposter som ”Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning”. Men förändringen i välfärdspolitiken kom tidigare än så.
– De tror att alla sjuka är potentiella lögnare, säger Wiveca Andersson. Källa
Jag har, och har haft, för många samtal med många Therese, och jag klassar 9 av 10 berättelser som ren nazism, och vi vet att nassefrågan; ”Vad jobbar du med?” – arbete är det enda som kan ge dig nån form av värde – är etablerad sen länge liksom ålders- och kunskapsföraktet. Vi har djupa nasserötter:
Ett obesprutat äpple om dagen håller doktorn borta…
Listan
https://youtube.com/playlist?list=PLVmHtRW0bTN9qcJKmG3pLPJFFsEe8rNN-
Lämna ett svar