Vi är vana vid att om man gör av med alla pengar, står man utan, men det gäller inte en stat som via politik kan devalvera, driva fram en hyperinflation, hitta på nya skatter, trycka nya pengar, osv.
Man ska aldrig jämföra en stat med sin egen ekonomi
Ibland hör man politiker säga att pengarna är slut till ditt eller dutt.
Nej, budgeten har nått taket. SKV har ett skattekonto dit vi betalar in skatter, och från den jättehögen fördelar man ut dem i olika högar via politiska beslut.
Har man de låga pensioner man har så är det för att svälta ihjäl folk i princip dvs få så många äldre som möjligt att lämna landet för man vill inte ha folk där uppe just nu som kan -ismer t.ex.
Om man byggde mängder med fritidsgårdar, då 40-talisterna hade tonåringar, och stängde dem då 40-talisternas tonåringar hade flyttat hemifrån, så talar vi mer om beslut, och den generationsegoism som präglar Sverige, än om pengar.
Folk reagerar givetvis när man avsätter miljarder till ett gäng afghaner, som ska gå på gymnasiet, men det kostar att hålla sig med scapegoats.
Det är kallt och mörkt i Sverige, och man måste till varje pris hålla dem inom landet, fram till den dag de ska ut, och det sker då man inte behöver scapegoats längre, och då inbördeskriget ska igång, som leder till en militärkupp, och militären lämnar sen över makten diktatorn, alla partier förbjuds, inga fler val.
I Sverige kan de dock ske ett undantag, så långt att man använder utlänningarna i ett inbördeskrig, men det blir nog svårt därför att de sniffar det direkt, och lämnar landet. De kommer ifrån krig, och inte sällan inbördeskrig, så de låter sig nog inte luras.
Två videor först, om hur man kan trixa, och under kommer en SWEBB-TV text som är intressant, och det ser ut som om det är kvinnornas fel att vi har skulder. Jag ska återkomma till den saken i en ny artikel.
Under Swebb-TV kommer Klaus Bernpaintner – Verklighetsekonomi: Del 1/8, som spellista så alla åtta trillar fram vartefter.
Ett land kan inte gå i konkurs på samma sätt som ett företag. När ett företag inte kan betala sina skulder, måste ägarna lämna det. Eventuella tillgångar delas mellan fordringsägarna och företaget upphör att existera. Ett land kan inte upphöra att existera. Och ett land anses alltid kunna beskatta sin befolkning så att lånen kan betalas.
Ett land som trots det inte kan betala sina skulder kan ställa in betalningarna. Men det innebär att landet stängs av från nya lån. Läs mer
SWEBB-TV:
Hans Jensevik är mycket kritisk mot hur synen på samhällsekonomi har kommit att utvecklas. Han har studerat hur tidsperspektivet allt mer har kortats ner. Förr i tiden i det gamla Bondesverige var ett långsiktigt perspektiv en självklarhet. När man skördat var det absolut nödvändigt att särskilja en del av potatisen eller säden för att spara denna till sättpotatis och utsäde till nästa säsong. Att inte göra detta vore att försätta sig och sin familj för mycket svåra tider senare. Inte ens om maten inte räckte för stunden fick man göra så, utan fick då gå ut i skogen och försöka komplettera med bär svamp eller till och med bark.
När det gäller vår tids ekonomiska tänkande inom kommuner och statsförvaltning menar Jensevik att det självklara tänkande som vi tidigare haft, ersatts med ett kortsiktigt tänkande som syftar till att tillfredsställa olika behov genast utan en tanke på hur det kan drabba oss senare. Han ser ett könsperspektiv i det hela där det kortsiktiga tänkandet beskrivs som ett barnkammarperspektiv, dvs. som att gå in och omedelbart trösta ett gråtande barn. Att omedelbart trösta ett litet gråtande barn är helt oproblematiskt men om detta tänkande börjar genomsyra politiken försvinner långsiktigheten och därmed samhällets förmåga att överleva på sikt. Det är helt uppenbart att kvinnors allt mer framträdande roll inom politiken har påverkat tidsperspektivet över politikens effekter. Det har genom en normaliseringsprocess fått politiker av båda könen att tappa den viktiga långsiktiga synen på politiska beslut och dess konsekvenser.
När statsminister Stefan Löfven lovar bort astronomiska belopp, som Sverige måste låna upp, till länder i södra Europa för att de gråter, utan att begrunda hur denna skuldsättning kommer att drabba kommande generationer svenskar är detta ett uttryck för tappat långtidsperspektiv. På samma sätt kan man se att den migrationspolitik som förts i flera decennier i Sverige inte alls har problematiserat den demografiska förändring som då sker, och vilka konsekvenser detta kommer att få för kommande generationers svenskar.
Hans Jensevik har tidigare talat om hur kommunernas självbestämmande allt mer kringskurits av staten och att detta lett till ett allt mindre incitament för kommuner att sköta sin ekonomi på ett långsiktigt hållbart sätt. Tidigare i historien fanns incitament att sköta sin ekonomi inom kommunerna då resultatet av detta tillföll kommunerna själva. I dag genom det utjämningssystem mellan kommuner är situationen sådan att incitament för kommunerna att utföra kostsamma men långsiktigt gynnsamma arbeten sällan lönar sig. Man kan återigen konstatera att Hans Jenseviks uttryck barnkammarperspektiv är applicerbart på hur denna relation mellan kommuner och stat utformats så att långtidsperspektivet gått förlorat.
Det kortsiktiga tänkandet inom politiken kan delvis förklaras med en naiv snällism där vissa politiker inte har förmågan till att se verkligheten som den är och saknar ett konsekvenstänkande. Men man kan också se att vissa politiker faktiskt har förmåga att se vad konsekvenserna av deras beslut blir, men att de utför det ändå. När dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt bad svenska folket att öppna sina hjärtan och därmed acceptera en fortsatt eller till och med ökande massinvandring, var han knappas oförmögen att inse de långsiktiga konsekvenserna för kommande generationer. Däremot var han säkert väl medveten om att hans politiska agerande i Sverige skulle bli gynnsamt ekonomiskt. För honom själv. Vilket också visat sig vara fallet efteråt.
Att ha ett kortsiktigt perspektiv är något som samtiden odlar genom media och politiska uttalanden. Tyvärr har detta pågått så pass länge att dagens föräldrageneration knappast är en motkraft mot detta utan dagens unga får i princip ingen förebild som kan förmedla långsiktigt tänkande utan det som gäller är omedelbar behovstillfredsställelse.
https://youtu.be/4unGjkf8iQw
Lämna ett svar