Jag skrev nyligen om hur det gick till då samtliga svenska arbetarförfattare slaktades och byttes ut mot amerikanska pallböcker i Sverige, och om den förläggare, som klev in och skapade kaos i hela huset, och att kräket numera är en fristående förlagskonsult.
Jag tycks inte vara ensam om att kalla Psykopaten för kräk… sällan jag tar den typen av ord i min mun… men bolaget förefaller inte speciellt framgångsrikt.
Nu har Astrid Lindgrens ”bodygard” Kerstin Kvint gett ut en bok om Astrid, förlaget och Astrids VERKLIGE förläggaren Hans Rabén.
Nej. Det är inte skvallret Kerstin Kvint förmedlar, och efter ett tag är det befriande friskt. Det här är en betydligt stramare historia om en sextonåring (sexton! men jag har kontrollräknat flera gånger, hon var faktiskt så ung) som efter realexamen 1952 blev anställd som kontorsflicka på Rabén & Sjögren. Förlagsredaktören Astrid Lindgren var redan känd för sina böcker om Pippi Långstrump, mästerdetektiven Blomkvist och barnen i Bullerbyn.
Det är omöjligt att läsa om den tiden utan att bli svårt nostalgisk. Förlaget bara växte, Astrid Lindgrens böcker började översättas till andra språk och säljas över hela världen. Kontorsflickan Kerstin befordrades till vd-sekreterare och började ta hand om förlagets växande utlandsrättigheter. Läs mer
Det TROR jag att Kvint har gjort därför att kräket har gett ut en bok om Astrid, och jag skummade enbart reklamen, och såg att han påstod sig ha blivit hennes förläggare redan 1982. Inte sant, han bör ha kommit i huset 88-89 nånting. När jag kom i huset med en pseudonymbok 1981-82 fanns han inte där, och absolut inte då Älska lagom kom ut, 1984, den första Holfveboken. Då hade den aldrig kommit ut för vi hade med stor sannolikhet rykt ihop direkt.
Dessutom har kräket varit ordförande i Astrid Lindgrenssällskapet, så fräckt!!!, så allmänheten tror säkert att de var hej och du. OCH jag tror inte han skriver i sin bok att AL lämnade huset och sålde CD-romrättigheterna till Bonniers.
Dramat fortsätter… vi får se om det dyker upp fler som stod AL nära i VERKLIGHETEN, och som talar ut lagom. Förläggare ska dessutom inte ge ut böcker om sina författare, kräk!
Har jag sagt det? Kräket var skohandlare innan han förstörde hela bokbranschen i Sverige som ordförande i Förläggarföreningen.
Dä under första halvan av 80-talet kunde jag finna böcker om Bosch och Brueghel som jag var väldigt intresserade av under den perioden på reorrna. Även en del böcker som idag skulle kalla new age antar jag. Bara några år senare var allt sånt borta. Gick väl på rea ett par tre år efter det. Sen bara tröttnade jag för det var bara skräp.
En annan sak jag läst är att näringslivet tycker det kan vara positivt med psykopater som chefer för att dom kan peka med hela handen och mer vinstinriktade. Undrar om det verkligen är sant eller om det är rykte som har spritts av andra psykopater inom eller närstående till näringslivet. För att måla dem själva i ett mer behagligt ljus. För man får ju aldrig läsa om tragedierna som följer deras framfart. Männsikor osm går in i väggen, blir traumatiserade för resten av livet eller rent av tar livet av sig.
Alla politiker och högre chefer borde tvingas genomgå en CT.scan för att utröna om dom är psykopater eller inte. Att dessa kräk själva åker ner i kolkällaren bryr jag mig inte om. Problemet är att dom tar så många andra med sig ner.
Han var framgångsrik… på slakt av arbetarförfattare, många hämtade sig nog inte, nej. Presstjejen Eva, för jävligt, alla var rädda, många, många författare slutade, jag vafr en av dem, helt slut var vi.