Jag satt och funderade på om jag skulle skriva en vettig artikel om kärlek, går det ens om publiken är svensk? Allt, precis allt sexualiseras, och det kan inte finnas en enda utlandssvensk som inte höjer på ögonbrynen inför detta faktum.
Jag återkommer den 5 september till vad kollegan Anna Wahlgren anser om sexualiseringen av precis allt.
Jag funderade också på om det är okej att jag använder en annan människa hårt? Jag började med den frågan, och tog fram energikartan på den personen, dvs den yttre ringen visar energierna här och nu, och den inre de medfödda.
Som vi ser är individen född med tre starka krafter i tionde huset, född för att bli berömd, skulle jag säga, med en sol i tionde.
Precis bredvid solen sitter Pluto… men även kommunikationskraften Merkurius finns här. Vi ser en författare, i princip.
Den yttre ringen har ännu fler krafter just nu i tionde offentliga huset; viljan, kommunikation, känslorna och egot vilket avgjorde saken, för min del, jag kan använda personen i en text, det är snudd önskat av universum
Det är säkert därför jag blev kontaktad av denne person, en barndomsvän, och på hans egen 71-årsdag.
Jag släppte in honom, men han svarade inte mig, så jag tog bort honom, eftersom ett grundkrav jag har på vänner är att de svarar på tilltal. Folk som är svårt deprimerade, autister, de som lider av selektiv mutism, Landau-Kleffners syndrom, folk som nyligen haft en stroke etc kan få slippa det kravet.
Då valde han att klicka på följa, så nu ska han alltså följa mina inlägg på FB, och där nånstans tröttnade jag… för tiotusende gången? Kände att jag får väl reda ut det här, igen. Det har blivit några gånger med tanke på att jag var fem år då vi träffades.
Jag bad AI sätta ihop våra energier, och jag fick en för mig mycket igenkänningsbar text som svar, och min barndomsvän är en av de absolut viktigaste, därför att han fick mig att aldrig röra narkotika, det gjorde han i en sån omfattning att det räckte för två. Han åkte in, för narkotikabrott, redan som 18-åring. Pluto…
Nedan har vi en text, som berör den kärlek jag skrev att jag ville gestalta i denna artikel, ett förmodligen helt okänt begrepp snart i Sverige. Sist jag var uppe, såg jag inte skymten av nån kärlek, och sist det var turistsvenskor här nere i TRNC vinkade jag till mig två. Men jag behövde aldrig säga något för det forsade berättelser ur dem; precis ”alla” i byn hade sagt till dem att ni måste gå hem och klä på er.
Vi här nere fattar inte riktigt, eller så gör vi det, men det förefaller vara inne att klä sig som en som marknadsför sex, dvs som en sexarbetare, och sen går man ut på stán, och om nån ens sneglar på en så skriker man; gubbslem!
Här får du inte marknadsföra sex alls på stán, det får du bara göra på nightclubs, och om du är man på gigolo klubbarna, varför vi förstår varför ”alla” på mainroad hade sagt till svenskorna: ni måste gå hem och klä på er.
Som vi ser ovan har energin mellan mig och min barndomsvän alltid varit pure love. Jag förstod det tidigt men det har inte alltid han själv, eller hans partners, fattat. Jag minns en gång då vi var runt 30 kanske, vi hade kontakt ett kort tag, men han gick i taket för han sexualiserade en inbjudan. Vi talar om en medborgare i ett land där jag numera vägrar fråga en karl vad klockan är, inte sen en nästan vrålade:
-Jag är faktiskt gift!
Det gick 20 år kanske, och vi hade nån kort kontakt, och jag fick veta att han ångrade dels att han inte kom, han var inbjuden samman med 49 till minst, och dels för att han just hade sexualiserat den. Ingen fick ta med sig sin sexualpartner till just det arrangemanget för då måste 100 bjudas in, fanns bara plats för 50.
Det skulle motsvara att jag skrev här att nu ska jag till Stockholm, äter gärna en lunch med er läsare, men kom ensam, inga partners, jag vill uteslutande att det ska vara läsare, är er partner också min läsare är denne självfallet också välkommen.
Hur som, så ser vi tydligt att min barndomsvän är född för att bli såväl framgångsrik som berömd. Jag borde alltså ställa frågan;
-Är det inte dags att debutera snart? Eftersom jag alltid känner pure love hjälper jag dig gärna, kolla in bokproduktionstjänsten.
Som vi ser har han potential... men det talas om en brist, jepp, han är född lat, och skriva böcker handlar om 10% lust, och 90% sittfläsk, som en kollega brukar säga.
Jag minns ett replikskifte, hans farbror hade sagt till honom att kontakta mig, av nått skäl för nu 15 år sen, och jag fick frågan vad jag gjorde, och jag rabblade…
Min barndomsvän svarade;
-Förvånar mig inte, själv gör jag så lite som möjligt.
Lämna ett svar