Palliativa teamets doktor är syn- och hörbart mycket intresserad av ”mitt” asiatiska protokoll, och han hade läst vad sjukhusets läkare sagt om saken.
Jag frågade hur patienternas skick är då de besöker första gången, efter sjukhusets det-är-kört-besked, och de sa mig att 9 av 10 är då sängliggande med en uppsjö symtom.
De flesta symtom har jag nog sett till – men de har backat – och det kunde även doktorn se; huden återfettar normalt igen, och är inte knastertorr, salivproduktionen är till 95% återställd, jag har aptit igen, känner hungerkänslor, och får i mig. Jag går utan att vilja stötta mig mot väggen, de slår inte upp småsår längre, andningen börjar bli helt normal, jag sover hyfsat, osv.
Jag har i min ungdom jobbat natt, med många döende, och känner igen fenomenet att kroppen sakta stänger ner funktion efter funktion. Den utvecklingen är bevisligen stoppad, liksom viktraset, jag har gått upp 3 hekto.
De återkommer på torsdag med en massa saker de anser att jag behöver t.ex. en bra duschstol, en sängförhöjare vid fötterna, osv. Vi har också fått en snabbare kontaktväg nu dvs vi ska inte ringa sjukhuset utan detta team som är tillgängliga dygnet runt.
Sjuksköterskan var synbart mer osäker än doktorn, men det ger sig nog, och sen är det röntgen den 2 juli, och då vet jag exakt var jag befinner mig. Teamet har beställt en sjuktransport, och en anhörig får följa med mig.
