Vår läsare som var här, som lämnat en sjuk anhörig i Europas renaste luft, och vatten samt mat, har meddelat att den anhörige har varit ute två gånger, och som knappt vågat gå ut alls i Sverige.
Det betyder att den individen har fått smak på friheten, och längtan efter den blir sen väldigt stark, när man återvänder till Sverige. Lätt att åka hit, svårt att åka härifrån, som många säger.
De flesta pendlar först, ibland i många år, men perioderna blir allt fler och längre här nere, och det tar dessutom tre år att begripa sig på att allt är tvärtom. Jag själv pendlade i tre år.
Jag brukar varna folk; har man upplevt ett sjukhus här blir det svårt på livstid att klara av de svenska, har man slagit sig ner på ett café och mötts av den extrema vänlighet som råder, blir det svårt att klara av arga Svenssons, har man talat med en polis här tappar man hakan inför våras attityder, och slutligen blir det tydligt då man säger hej till passpolisen på Arlanda som glor ilsket, utan att svara på tilltal, och här säger passpolisen;
-Welcome to my country, my lady.
Inte svara på tilltal är den dysfunktionella svenskens paradgren, i grenen arrogans.
Jag ska ut på stán och handla, träffa ryssar idag och i morgon, intervjua dem om Rysslands syn på Europa, med mera.
Lämna ett svar