Jag gillar tonen i den nya e-boken ”Äntligen fri från utmattning!”, som ska bli klar i maj tänkte jag, och som kommer att delas ut gratis till ums-medlemmar och även till medlemmar här.
Jag har lite olika målsättningar med den; du som känner en drabbad ska få det lättare att puffa iväg dem till ums. Vi har hört en läsare som försökte och fick svaret; Ums är bluff.
Drabbade ska få det lättare att få anhöriga att förstå vad det rör sig om, och slutligen ska hela konceptet – än en gång – påpeka att symtomen har fysiska orsaker, det rör sig inte om ”psykisk ohälsa”, det tror folk, och det märks på mammans text att så är det.
Folk tror att ångest t.ex. är ”psykiskt”, vi har medlemmar som har uppmanats att skilja sig, t.ex. Ångest är leverns språk, den talar om att den är på väg att sluta fungera.
Jag skulle ha fått omslaget i fredags, men det är snudd revolution på Sri Lanka, där grafikern finns, och jag har sagt att det är ingen panik.
Jag frågade Jeanettes mamma hur det är nu?
Jag är jätteglad och tacksam över att ha fått tillbaka min dotter. Det är otroligt roligt och skönt efter flera förlorade år. Glad över att hon orkar vara med och att hon är tillbaka i jobb. Livet börjar bli normalt igen.
Men återgången har varit tuff. Efter att ha varit borta i flera år både privat och socialt, är det inte lätt att komma tillbaka.
Jag är jätteglad över att vår dotter är tillbaka hos oss. Hade hon inte hittat Utmattningsskolan så är jag inte säker på att vi haft henne kvar. Hon var i mycket dålig form, jag såg en gammal tant som kom ner efter vägen sakta och trevande, lite hopkrupen. Det var min egen dotter 39 år gammal!!! En chock!! Fruktansvärt!
Hon är stark. Hon ville fortsätta leva, hon hade två barn att ta hand om. I mina ögon var hon otroligt duktig som orkade läsa och ta till sig vad hon behövde för att bli frisk. Det var en kamp men hon vann. Hon finns kvar idag och sköter om sig och familjen och hon är tillbaka i jobb men det finns fortfarande problem att lösa, men av annan art.
Efter att ha varit borta i flera år både privat och socialt är det inte lätt att komma tillbaka.
Vi övriga har alltför lätt att döma och förkasta utan att ha en aning om vad som ligger bakom.
Det kostar oerhört mycket energi att komma tillbaka. Det finns ingenting som är gratis och de medmänniskor som finns vid sidan om är skrämmande få.
Jag minns väl när min chef steg fram och förklarade vilket ansvar arbetsgivaren har när en anställd av någon anledning inte orkar vara på jobbet. Det är visserligen många år sedan men mänskligt borde det fortfarande vara det som ska gälla, men så är det inte.
Min dotters arbetsgivare var en kommun!! Min dotter tvingades att säga upp sig. Hon nekade men fick då veta, gör du det inte själv då gör vi det och du hamnar i en sämre situation. Men när du är frisk så är du välkommen tillbaka. Hur orkar man stå emot i en sån situation??
Men icke!! Nu är hon frisk och har sökt flera av tjänsterna i samma kommun där hon skulle vara välkommen tillbaka men har knappt fått svar. Hon har efterfrågad utbildning och tidigare fina vitsord. Vad står i hennes papper som finns hos kommunen???
Gamla artikeln om Jeanette och högst upp är det ett klipp från min chatt med Jeanette. Det är väldigt roligt att tala med de som nu är ute ur skolan sen länge.
Lämna ett svar