En läsare undrade hur länge jag har varit antifeminist, och vad jag vet är det hela livet. 1988 kom boken ”Könskriget” ut på Rabén & Sjögren, och klippet till höger är ifrån SvD:s förstasida. Den placeringen i sig tyder på att det hela var kontroversiellt.
Det var nån insändardebatt i södra Sverige, innan boken kom ut på min födelsedag 8 mars 1988 dvs på min 35-årsdag, och de grälade på mig för att jag skulle ge ut en bok som svärtade ner män.
Man utgick ifrån att det var på gång men Könskriget handlar väldigt mycket om elände kvinnor kan hitta på. När den väl kom ut tystnade de.
Hela feministtanken är i sig vansinnig, och idag vet vi att den var planterad. Det var inte speciellt svårt att se tidigt att det rörde sig om ett renodlat kvinnohat.
Det bör ha varit 1988 då jag var på en fest hos Anna Wahlgren, avskedsfesten då hon skulle flytta till Gastsjön, och jag träffade en professor i historia, som läst vad jag sagt i många tidningar, och som sa mig att ”du har helt rätt”. Jag hade då sagt i TV:
-Feminismen blir vår död.
Han berättade att då ett samhälle feminiserar männen blir det samhället alltid invaderat vilket är logiskt om man gör sig av med alla soldater.
Med på festen var Kerstin Thorwall, känd författare och feminist, och hon fick nästan hjärnblödning av att bara se mig. Men, men Anna har aldrig varit tok-feminist heller så att jag var inbjuden (ändå) är inte speciellt märkligt men 9 av 10 skrattade givetvis högt åt;
-Feminismen blir vår död.
-Vem bryr sig? Inte Holfve anno 1988.
Numera har folk slutat garva åt just det. Däremot skulle samma personer skratta åt min uppfattning att Imperiet vill sno Afrika… vi får väl se om ytterligare 30 år om de har slutat garva då också, och igen.
Lämna ett svar