Och en bra förklaring varför det ser ut som det gör avseende väldigt mycket i riket.
Till höger har vi mitt tredje fosterbarn, född 1962, kom som 12-åring, skrevs ut vid 18 års ålder, var hemma en sväng i ett år, i 40-årsåldern då hans mamma hade dött för andra gången. Dvs myndigheterna sa fel första gången plus att båda syskonen dog i den vevan, också. Men då var han givetvis inte tvångsomhändertagen.
Han omhändertogs akut i fyraårsåldern då fadern och en bror stal en långtradare med sprit. Soss glömde bort honom och kollade honom först i 11-årsåldern och då omplacerades han akut till ett barnhem. Han blev Solna kommuns dåliga samvete på många sätt, man tog ofta upp det, att man faktiskt hade glömt bort honom i ett skogstokigt fosterhem i Småland.
När han var 13 år återsåg han sin alk-mamma för första gången, pappan var då död, och taggade ner märkbart redan då. Det var mycket som släppte då hans mamma sa mig, så han hörde det;
-Det är bra att han är hos dig, men jag mördar dig om det går illa för honom.
Han har skojat om det många gånger; bäst man håller sig i skinnet så morsan inte dödar dig. Båda syskonen var kåkfarare och narkomaner, och dog tidigt.
Han fick en dotter som 51-åring, som aldrig lär hamna på institution, och som 59-åring gifte han sig med mamman. Det har han garanterat inte vågat sig på tidigare men efter mer än 20 års förhållande och ett barn så infann sig tillit. Mig började han lita på tydligt då han var i 25-årsåldern, lite då han fick träffa sin mamma, det började där.
Enligt regeringen har vi 10% alk och enligt AA 20% och det nya nu sen 40- 50-talet är att även kvinnor dricker dvs ungarna har två alkoholiserade föräldrar. Det gör inte saken lättare direkt. Det är ur denna grupp fosterbarn hämtas i allmänhet, och man har inget val. De flesta av dem blir nog inte 60 år, som trean blir i sommar.
Hans historia blev en rätt stark motor för att skriva boken ”Älska lagom” som kom 1984 då han var 22 år.
FB-bekant:
Vill dela med mig av min mammas historia.
Dock längesen, men jag ”förlorade” henne på ett sätt då. Jag är uppväxt hos morföräldrar och kastad mellan fosterhem.
Mamma var alkoholist, men alltid omtyckt oxh världens mest omtänksamma person.
Hon träffade en man som inte var som han skulle. Det började med att mamma inte kom och hälsade på dom hon lovat, som barn trodde jag ju att jag gjort något fel.
Men så såg jag henne på stan, då gömde hon sig för mig. Jag var så ledsen, jag sänkte hela mig själv och anklagade mig själv.
Men sen såg jag henne med blåmärken, strypmärken, knivskador, ja allt möjligt.
Jag var på väg hem till mamma en dag jag var då 15 år. När jag kommer utanför huset så hör jag hur han slår henne, hur hon skriker i panik. Jag rusar in och ser hur han slår hennes huvud upprepande gånger i golvet. Blodet har stängt och han har bunsit fast hennes händer och fötter så hon inte skulle kunna göra motstånd.
Jag tar tag i en stekpanna och slår honom hårt i huvudet. Det resulterade i att han tog strypgrepp på mig…. helt plötsligt släppte han och gick tillbaka till mamma och började sparka på henne, hon tog en skruvmejsel och stack in i henne gång på gång…
Polisen kom…. de tog med honom ,ambulans tog mig och mamma.
Han var ute efter 6 månader.
Mamma var livrädd för att lämna honom.
Det som till slut tog min mamma var när han våldtog henne gång på gång och släpade ut henne i en snödriva helt naken. Där och då förlorade jag min mamma.
Hon hade grava hjärnskador av all misshandel och hon låg i koma i 2 månader. När hon vaknade kunde hon inte prata… hon var helt förändrad.
Mamma var 33 år när hon hamnade på ”långvården” som det hette då.
Han gick fri…
Mamma kunde inte gå, inte prata, inte minnas.
Nu började han mordhota mig. Slutade med att polisen fick vara i en lägenhet mittemot min, och de kunde ta honom på plats när han försökte tända eld på min lägenhet.
Han gick fri.
Han tog min mamma från mig när jag var 17.
Hon dog förra året. Efter att ha levt på gruppboende med grava hjärnskador.
Men, han fick sin dom… efter att han dragit ut mamma i en snödriva och orsakat dessa grava hjärnskador efter all misshandel så var det någon som tände eld på hans tält
Skäms inte för att säga det, men när personen talat om för mig, köpte jag en tårta…
Mamma som ung och mamma efter misshandel, men ändå skulle hon skratta och visa upp fasad.
Lämna ett svar