Jag låter denna text gå ut 8 mars för att markera att ett nytt år börjar för mig eftersom det är mitt nyår.
En artikel publicerad här i vår grupp ändrade jag några ord i och sände till DN:s, SvD:s, Expressens och AB:s debattredaktioner den 1 mars, och sen dess har det inte varit några nya kinesdrev. De svarar inte på tilltal, än mindre publicerar, men nu vet de – att jag vet – att de vet, och det var dit jag ville komma.
Det ska bli spännande att få se om de taggar ner på sikt
Det som händer i sådana här fall är att det utbryter en vild debatt mellan folk på Pressklubben, och de brukar börja med att fråga sig om jag är helt galen. Numera måste de fråga sig vem jag är. När de unga har konstaterat att jag måste vara en sen länge försvunnen författare inträder den klasskillnad som alltid finns mellan författare och journalister.
Man märker den alltid då de t.ex. gör en lång intervju för de flikar alltid in; ”Jag ska ta tjänstledigt och skriva en bok!”
Mycket få av dem kan det därför att det är inte så lätt som man kanske kan tro att skriva just böcker. Du kan skriva en lista på varor du ska handla, gör den 12 A4 lång, och dagen efter börjar du leta bland dina tolv ark om du har kommit ihåg att skriva upp smör??? Du har alltså 12 A4 att hålla reda på och jag har flera hundra… De är vana vid tre A4.
När de har talat färdigt om mig, de kommer alltid fram till att jag är inte galen men har en hög IQ, jag har haft spioner där inne många gånger i mitt liv, och de brukar sen fundera över sakfrågan. Om inget har förändrats på Pressklubben, och det kan jag inte tänka mig eftersom resten av riket stått still sen den 1 januari 1975 – så är det så det går till, och då kommer dreven runt kinesen tonas ner och sen upphöra. Ingen vill nämligen bli blåst, och det fröet planterade jag nogsamt i rätt mylla.
Man kan ju skriva vad man vill till debattredaktionen… tanken är att gamla Rikskrim, som har min polisanmälan, ska få det lite lättare att våga ta i detta internationella bedrägeri. Det lär krävas mod där uppe, om de ska det. Margot sa…
Lämna ett svar