Som jag skrivit förr; För att förstå hur lätt mediafolk har att uppbringa hat mot Kina bör man nog förstå Mao-tiden då en del var helt besatta av Mao. De som jobbar nu var inte med om det men de är ”lärda” på redaktionerna hur Kina ska hanteras, tror jag.
Frälsaren… hans läror skulle befria världen…
De hade hans lilla bok, ”Maos lilla röda”, i bakfickan, och de talade om Mao snudd dygnet runt. Hatet mot USA var lika starkt som kärleken till Mao.
Många hade bilder föreställande Mao och Che Guvara i sina hem, och så kom då den dagen – efter Maos död – då folk fick klart för sig att han hade mördat 70 miljoner kineser.
Sälja in en förtryckt kines idag kan inte vara någon konst… 
Det kan också förklara, i vart fall delvis, varför de inte lyssnar på vad ambassadören säger; de antar… direkt, och han har noll trovärdighet.
Numera hatar de inte USA
Inga negativa nyheter om USA förmedlas alls, så var det förr avseende Kina, inte ett ont ord! Florida kan sjunka ner i havet – vi lär inte få veta det…
Skrivskoleeleven ”Geniet” sa mig häromdagen att det är utmärkande att folk byter inte åsikt utan man har samma år ut och år in, vilket är märkligt eftersom vi blir äldre och allt förändras alltid, men det gäller nog Kina i allra högsta grad.
Från den dag man slutade tala om Mao är jag helt säker på att de aldrig har läst en engelskspråkig artikel skriven där nere… inte besökt landet… känner gissningsvis inga kineser alls… men de VET att i Kina….
Det är nog därför jag såg AB beskriva Kina som ett fattigt jordbruksland för bara fem år sedan, och det är därför vi aldrig får veta något om deras artificiella sol, inomhusodlingarna eller andra innovationer som görs och inte heller att de köper upp hela länder.
Och vi bör fråga oss hur vi har påverkats av en ganska stor -istgeneration kopiatorer
Många av dem är just kopiatorer och simmar i stim, i landet som länge haft ”Årets julklapp”, som alla helst ska köpa samma. Nu har det producerats en video om kinesisk barndom under Mao, om de röda barnen, och jag skulle vilja se en motsvarighet avseende ”de röda tonåringarna” i Sverige på 60-70-talet.
Just 40-talister brukar uppfatta sig själva som solitära, starka, moderna individer men de har lätt att falla in i drev; alla ska nu älska Mao, basta! Nu ska vi hata USA! Nu ska vi inte älska Mao längre! Nu ska vi börja gilla USA!
Du kan kolla svenska tidningar så ser du snart att alla skriver samma sak, och nästa gång du besöker ett annat land, räcker med Danmark, så är det fenomenet i princip helt borta.
PK-tjafset i Sverige har helt säkert sin rot i detta
Alla SKA tycka samma sak… det är ett recept för att skapa just kopiatorer det. Nu är de från 80 år ner till 70, och på väg ur tiden, men det kommer att ta en lång tid att skaka av sig ”de röda tonåringarnas dogmer” därför att de var så många så de har präglat den svenska moderna kulturen kraftigt – på gott och på ont.
Köttberget checkar ut / Kristerssons beskrivning av 40-talister: ”Homo bidragus” / 40-talister saknar hyfs | Marcus Dunberg |
https://www.youtube.com/watch?v=_qJv1UdbyNo
Lämna ett svar