En bok sprack för mig på 80-talet p.g.a. styckmordet på Catrin da Costa, och den historien berättar jag sällan därför att den är så apart att risken är stor att ingen tror en…
Jag hade tekniska rotelns chef som sakkunnig faktagranskare då jag skrev deckare.
En dag kom jag upp till honom, för att höra vad han ansåg om ett synopsis jag skickat, och han hade en knäskål framför sig.
Han pekade på den och sa;
-Det där är da Costas knä, jag ser att du har inspirerats av det mordet, och jag nickade.
Därefter sa han;
-Jag vill inte att du frågar något mer nånstans om det här för din text har i mig skapat en helt ny utredning. Vi är bara fyra, alla måste tiga, detta kan spricka annars. Jag lovade att vara knäpp tyst, jag lät synopsis ligga, ekonomin påverkades givetvis men kompisar kom hem med råvaror och jag lagade mat. Jag är känd för att kunna laga god mat, om jag vill… God mat handlar inte om pengar.
Tekniska rotelns chef återkom en gång, kom hem till mig, ville veta exakt vem jag hade talat med, vad som var påhitt och vad som var sant i det manusutkast han hade sett, och det fick han givetvis veta.
Det gick nått år, jag var ute på en middag med stockholmspolisens presschef och han sa mig att han måste bryta upp tidigt därför att ”imorgon får jag mitt livs värsta dag”. Dagen efter kom löpsedlarna som berättade att stockholmspolisens egen rättsläkare var gripen för mord.
Rätt otippat kom det sen artiklar, som jag inte har kvar, av typen ”Min deckare blev verklighet” och jag ”svarade” med en artikel i AB som kom att handla om då polishuset läcker. Någon i huset hade bevisligen läckt… Om jag minns rätt nu missade hela media att den så kallade allmänläkaren, gärningsman nummer två, dessutom var min granne…
Mycket billig god mat blev det i vart fall, istället för en utgiven deckare; ”alla” vet att deckare skriver man om man vill ha mycket pengar.
Listan
Lämna ett svar