Det för stora kollektivet

Vad man har kunnat se fram till nu hittade Aftonbladet bara på att Benny Fredriksson skulle ha utsatt medarbetare för sexuella trakasserier samt tvingat nån skådepelerska att göra en abort.

Jag vet inte varför Fredriksson tog sitt liv
Alla tycks anta att det berodde på drevet men det vet ingen om han inte har lämnat ett tydligt självmordsbrev efter sig. Han kan ha fått psykofarmaka, och det finns ett otal vittnesmål och studier som visar att de gör folk mer självmordsbenägna.

Men låt oss anta, vi också, att det var dreven
Det faktum att man kan förtala enskilda samt bolag och komma undan med det, som enda landet i hela världen, var ett av General Motors VD:s skäl för att de stängde ner Sverige. Det är garanterat ett skäl att stora bolag inte vill satsa i Sverige längre, och flera är på väg ut. Förstår folk att man kan bli anklagad offentligt för brott hur som helst lär de inte sätta en krona i Sverige.

Vi tänker inte på det själva, därför att vi är så vana, men privatlivet är i de flesta kulturer heligt men ryker så snart en fascism växer fram liksom i de flesta andra -ismer. Folkdomstolar via media är inget normalt direkt – men vi är vana vid det.

Vi har långsamt men säkert vants vid att vi inte ska ha något privatliv alls, och det är kändiseriet som har varit skolan, och vi är vana vid att ha en polis som inte fungerar. Det är så man bygger pöbelvälden och angiverisamhällen.

Utlänningar som förstår detta får en chock
För att bäst gestalta skillnaden ska jag beskriva hur man hanterar anklagelser i många av de asiatiska kulturerna. Om det händer mig något ska jag uppsöka polisen så snart jag kan. Detta därför att en brottsling annars kan hitta på mer om jag sölar.

Polisen kan bli synbart irriterad om man t.ex. kommer dagen efter
Här på Norra Cypern är de 20 000 poliser, med brandmännen inräknade för det är samma kår, och de har hur mycket tid som helst samt är trevliga, nästan rara. De är lika många på en miljon invånare som de är i Sverige på tio miljoner. Sverige borde ha 200 000 poliser, och inte de 20-30 000 man haft under hela mitt vuxna liv.

Du berättar… den som tog emot dig lyssnar, antecknar lite, och är ”din” polis hela vägen
Du byter aldrig polis. Får polismannen anledning, de kanske inte känner dig, utreder de dig också och falska anklagelser ska du inte komma dragande med därför att det är synnerligen brottsligt.

Men du kan mycket väl komma med en historia och säga dem ”men jag har inga bevis!”
– Nähä, men det skaffar vi, svarar polisen.

Vi säger att du har råkat ut för en som tagit dig på brösten bakifrån (skulle aldrig hända här men ändå) och det har du givetvis inte filmat. Men det spelar ingen som helst roll därför att polisen kan bestämma sig för att sätta span på den du har talat om, för de gör alltid om sånt. Nästa gång filmas det, och vederbörande grips av två poliser som joggat omkring honom i träningsoverall en vecka eller två. De ger sig aldrig och klarar upp 99% av den lilla brottslighet som är.

Eftersom du är skyldig att tala med polisen tackar de dig för att du har kommit, de tar dig i hand, bockar, bjuder på kaffe, kör hem dig och ”din” polis meddelar efter hand hur det går med ditt ärende. I allmänhet ber de dig att hålla tyst så att den de vill gripa inte ska få vetskap om vad som är på gång.

När de har gripit mannen ifråga ringer polisen upp dig, han ber att få hämta dig och skjutsa dig till stationen, därför att det är dags för konfrontation. Du kommer dit, och in i rummet först den man som du har ”klagat på” som det kallas (complain).

Innan har ”din” polis talat kanske i timmar med mannen, och fått honom att förstå att han måste be om ursäkt samt göra rätt för sig. Han har köpt det, och sätter sig ner och talar om att han är väldigt ledsen för det inträffade och han berättar säkert att han har lovat ”din” polis att han aldrig, och jag menar aldrig, ska göra om det.

Polisen lär gripa in där i samtalet, och meddela att det är ”en gång och aldrig mer som gäller här, och gör du om det blir du åtalad och du lär få minst ett års fängelse”.

Samma om han i det här läget vägrar göra rätt för sig; då åtalas han, polisen släpper över hela ärendet till domstolen.

Polisen kan mycket väl be dig berätta hur det var, och han kan säga till mannen, efter din berättelse, att du har kostat henne bekymmer, gett henne rädsla, tid har du stulit, hon fick ta sig hit, och det ska du kompensera henne för, och jag anser att 5000:- är en bra summa, och så vänder han sig till dig, och undrar om du också tycker det.

Polismannen frågar sen gärningsmannen hur lång tid han behöver ha på sig för att ta fram pengarna, och han kanske säger en vecka, och får då veta att han ska åter till stationen det och det datumet med kontanterna i handen. Han får ta sig hem själv, du körs hem i en polisbil, och du får ”din” polis nallenummer. Du kan alltid nå honom eller henne.

Du är ett brottsoffer, du har inte gjort nått, poliskåren servar dig 100%
Efter en vecka ringer ”din” polis, och frågar om du är hemma, och sen kvistar han hem till dig med pengarna som du får i handen. Du behöver inte heller vara rädd för att mannen ska hämnas på dig för det har han fått veta att det kan kosta mellan tre och fem år. När du fått pengarna, och ”din” polis har kollat av att allt är okej med dig, läggs fallet ner – det är klart, problemet är löst.

Mannen lär med stor sannolikhet inte göra om det hela, och speciellt inte om han greps av polis på stán vid en upprepning av det han gjorde mot dig, och han nu har fått lära sig vad spaningspoliser är för något. Återfallsbrottslighet vet man knappt vad det är för något. Man kan också mycket väl ha span på honom till och från ett tag. Polisen har verkligen hur mycket tid som helst.

Vi har folkdomstolar i media därför att vi saknar en fungerande och vettig poliskår
Och det menar jag bestämt ingår i fascistbygget. Man är inte ens intresserad av att lösa problem. Man är helt inställda på att få bygga en polisstat. Idag läggs 13 våldtäkter ner per dygn, de utreds inte ens, och det skulle få poliserna här att svimma rakt upp och ner om de hörde det.

Vi säger att du skulle gå till media med din historia
De tar inte upp den därför att du är skyldig att gå till polisen, och de är skyldiga att göra sitt jobb och få stopp på en sån här karl för gott – lösa problemet. De kan inte ens ta upp det därför att det vore förtal plus att man tassat in på poliskårens marker. Media är varken polis, åklagare eller domare – som hos oss – och som är drevens grundbult. Det finns heller inga löpsedlar så långt ögat når vilket är ohyggligt skönt att få slippa dem.

Vi säger att du inte är nöjd med ”din” polis arbete, och du säger det till honom, ja då lämnar han över till domstolen. Vi antar att gärningsmannen inte är nöjd. Ja, då lämnar man över till domstolen men den är främst öronmärkta för att ta hand om folk som nekar. När jag satt i Stockholms Tingsätt hade det varit en dröm att bara få in de mål där en åtalad nekade så kunde åklagarna koncentrera sig på att försöka bevisa deras skuld.

Vi säger att utredningen visar att du halvkände denne man
Han jobbar i den matbutik du brukar handla i, och det framkommer att du kände till hur han brukar bära sig åt (utan att du har meddelat polisen det) och trots det bjöd du hem honom till ditt hem och så tog han dig på brösten bakifrån.
– Stopp nu, säger polisen. Det där måste du ta ansvar för själv. Du har stora problem som släpper in sånna, fortsätter att handla där, fast du vet, undviker att meddela oss. Oj, oj, oj, hur bara kan du låta bli att meddela oss? Du har ansvar för ditt liv men också för andras; många kan råka illa ut när du inte tar ansvar.

”Din” polis kommer att tala med mannen, som får en varning, men det kan aldrig bli ett offentligt åtal. Vill du ha honom dömd får du stämma själv.

Du kan inte påräkna statens / polisen hjälp
De kommer inte begära att han ger dig 5000:- men de kommer att ha ett mycket långt samtal med dig som lär kretsa runt kärnfrågan;
– Omdömeslöst av dig att släpa hem honom när du visste! Sluta genast med sånt… och meddela oss!!!

De lär fortfarande köra hem dig, men…
Du lär få höra på vägen. Du förvandlas, kan man säga, från att vara brottsoffer över till medhjälpare till att ett brott ens kunde begås.