Briljant ekonom, som utmanar våra hjärnor

Hudsons fokus är internationella skulder och personliga skulder. Michael Hudson (född 14 mars 1939) är en amerikansk ekonom, professor i ekonomi vid University of Missouri–Kansas City och forskare vid Levy Economics Institute vid Bard College, tidigare Wall Street-analytiker, politisk konsult, kommentator och journalist. Han är en bidragsgivare till The Hudson Report, en veckovis podcast för ekonomiska och finansiella nyheter producerad av Left Out.

Hudson tog examen från University of Chicago (BA, 1959) och New York University (MA, 1965, PhD, 1968) och arbetade som betalningsbalansekonom i Chase Manhattan Bank (1964–1968). Han var biträdande professor i nationalekonomi vid New School for Social Research (1969–1972) och arbetade för olika statliga och icke-statliga organisationer som ekonomisk konsult (1980–1990-talet).

Han identifierar sig själv som en klassisk ekonom. Hans tolkning av Marx är nästan unik för honom och skiljer sig från stora marxister.

Hudson har ägnat sin karriär åt att studera skulder, både inhemsk skuld (lån, bolån, räntebetalningar) och utlandsskuld. I sina verk förespråkar han konsekvent idén att lån och exponentiellt växande skulder som överstiger vinster från realekonomin är katastrofala för både regeringen och folket i den låntagande staten eftersom de tvättar pengar (betalningar till ockrare och hyresgäster) från omsättning, inte lämnar dem pengar för att köpa varor och tjänster, vilket leder till skulddeflation.

Hudson noterar att den existerande ekonomiska teorin, Chicagoskolan i synnerhet, tjänar hyresgäster och finansiärer och har utvecklat ett speciellt språk som är utformat för att förstärka intrycket av att det inte finns något alternativ till status quo. I en falsk teori summeras de parasitära belastningarna för en real ekonomi, istället för att dras av i redovisningen, som ett tillägg till bruttonationalprodukten och presenteras som produktiv. Hudson ser konsumentskydd, statligt stöd till infrastrukturprojekt och beskattning av rentier sektorer av ekonomin snarare än arbetare, som en fortsättning på linjen av klassiska ekonomer idag.