Läsaren, som är här, har en stor erfarenhet av vården, och jag har hunnit tala med tre till, och det står nog klart att de prover, och den MRI, som gjorts här tar det månader att få svar på i Sverige.
Här tar det 60 minuter att få ett par A4 om ditt blod.
När Leismaniaprover togs på mig i TRNC fick jag svar inom en timme, och på KS tog samma sak tre veckor. KS skickar iväg prover nånstans… här har sjukhusen ett labb i bottenvåningen, och det finns fåtöljer att sitta i, medan man väntar. Man får skriftligt material, betalar, i mitt fall 100 lira, 33 kronor, och går sen tillbaks till doktorn med svaren. Ännu en markering att provsvar är min egendom liksom journaler.
I Sverige kan det också ta veckor, eller månader, att få en operationstid, och jag vill kalla det för smygnazism. Det måste dö enorma mängder sjuka i dessa köer, och vi vet att sjuka är en stor målgrupp för nassar.
Enorma mängder måste plågas våldsamt av oro, vecka ut och vecka in, innan de ens får besked.
Och jag inbillar mig att folk reagerar inte ens därför att det bara är så; tar tid att få svar på prover! -Normalt!
I Sverige är det olagligt för vårdfolk att ens tala om alternativ till strålning etc och en sån som Nordin blir inte hjälte.
Den godartade tumör, som man anser att jag har, ska opereras bort så snart som möjligt, och när får jag nog veta på måndag. Den är så stor, och stör enormt. Det är först då man fått ut den, och sänt den till patologen, som man vet säkert vilken typ av cysta – tumör – det var.
Om jag skulle ta allt material med mig och åka upp till Sverige, så lär de bara säga att det ska vara svenska prover, och allt måste göras om… med månaders väntan bara på MRI-svaret…
Det inträffade har fått mig att fatta ett livstidsbeslut
Jag kommer aldrig att ta så mycket som ett framtida prov i Sverige, och jag vet att jag har skrivit förr att om man blir sjuk bör man åka till Arlanda.
Jag kommer heller aldrig att utsätta mig för västs cancerbehandling i framtiden, och inte minst för att jag såg hur mina föräldrar mer eller mindre avlivades på två, tre år. De var helt övertygade om att cancer är obotligt, att vi har världens bästa vård, och alla deras reaktioner på ”normala behandlingar”, var just normala.
Jag har sett ett svenskt par, som tackade nej till alla behandlingar, författaren Sven Wernström och hans hustru Inga, och de levde i många, många år efter sin diagnos.
Om vi nu tänker oss tanken att det nya imperiet har tagit över, det dyker upp rättegångar mot västbolag… Astra Zeneca kommer att drunkna i stämningar, se listan, då det nu står klart att deras Covidvaccin orsakat blodproppar. Just deras vaccin var f.ö. förbjudet i TRNC.
Nu är inte jag expert på cancerbehandlingar, men tror mig ha förstått att de slår ut hela immunförsvaret, vilket får en domstolsskadad att tro att det kan vimla av dödsorsaker, där cancer inte ens nämns, t.ex. akut blodförgiftning. Utan immunförsvar bör man kunna dö i en lunghinneinflammation, ganska så lätt.
Om vi tänker oss tanken att det indiska systemet blir världsledande längre fram, och ”alla” vet att man kan bota en hel del cancer, och framförallt se till att förlänga livet på drabbade, och utan att de behöver hamna i rullstolar eller få månansikten dvs svullna upp groteskt. Den dagen kan man nog tänka sig tanken att det slås fast att västs cancerbehandling egentligen var ett avlivningsprotokoll.
Vi vet att gamla fick dödshjälp, inte syrgas, under Covid…
Jag hade med mig läsaren, som är här, till sjukhusen igår, och det var synnerligen intressant att få följa en svensk vårderfaren människas reaktioner. Hon har aldrig nånsin varit med om att man lämnar blod, går och sätter sig och väntar, en timme…
Man undrar hur Sverige ens kan ”lyckas” med att leverera svar efter ett par veckor eller månader. Svaret är förmodligen att vi vet inget annat. Vi är nog på många sätt som ”den kokta grodan”, man stoppar grodan i kallt vatten, och värmer långsamt, så den fattar aldrig, och vips är den kokt…
Nasselistan
Covidlistan
