När jag debuterade 1984 tillhörde man ett förlag, som om ens kropp var planterad där i entrén, och det var fullständigt uteslutet att byta förlag, och då konkurrenter raggade en skulle man säga nej, nej, nej… Ens hemmahus gav också ut allt man skrev, om man en gång hade tagit sig in genom dörren, och var det skräp berodde det på att ”författaren är i en utvecklingsfas”.
Sen en dag klev det in en riktig psykopat, jag är tveksam om han ens kunde läsa, och han var den som slängde ut alla Rabéns arbetarförfattare, och Eva! Vår älskade presskvinna, Eva, och hon fick sparken – efter 40 år i huset – när hon var borta och hemma och botade en ögoninflammation. När hon kom åter var skrivbordet borta, och det tog nog inte ens tre veckor innan hela huset var i uppror, och Psykopaten sa;
-Jag skiter i vad författare anser, jag köper de jag vill ha, och sen köpte han amerikanska pallböcker, och ställde in alla förlagsfester.
Astrid Lindgren blev, som vi alla, helt vansinnigt arg, och skrev kontrakt med Bonniers (!!!) på CD-romrättigheterna till alla sina böcker, och sen sa hon i radio därför att folk undrade över den saken:
-Det är väl ingen konst att driva förlag om man har mig.
Jag slutade i den vevan, över en natt, och Psykopaten blev skogstokig då jag sa att jag lägger ner nu, flyttar till skärgården utanför Göteborg, håller mig där i de tre år det tar innan folk slutar känna igen mig på gatorna.
-Vi har lagt ner mycket resurser på dig, sa han, som precis kläckt idéen att alla författare skulle skicka in minst hälften av sina TV- och radioinkomster till förlaget för det var det som hade skapat oss…
-Och VAR tror du att du ska komma ut när du ångrar dig, i vilket hus då, om jag får fråga, underförstått att det tänkte han se till att jag aldrig skulle kunna.
Tonen påminde nog om den gången Bergman sa Christina Schollin att om du spelar in ”Käre John” sätter du inte din fot på Dramaten mer.
-Har jag något att säga gör jag det på Internet, sa jag och han vek sig dubbel av skratt.
Jag meddelade via SvD att nu får det vara slut med böcker och bokförlag, och www.kulturpool.se skapades, och flera tidningar hängde på eftersom Internet var så nytt.
Psykopaten ringde, och sa mig att SvD hade aldrig skrivit det där om inte jag hade skapat dig!
Jag tog mig för pannan…
Han hade jobbat i sex månader nu, och hela huset var rivet, och min gamla förläggare Björn hade möjligen ”skapat” mig, men nu gått i pension så vi hade fått detta kräk istället… Förr hade han arbetat som skoförsäljare…
Astrid fullständigt avskydde karlen, och när hon dog blev han givetvis ordförande i AL-sällskapet. Han blev ordförande även i förläggarföreningen, och sa upp alla våra avtal så vi var avtalslösa i tio år, och nu många år senare sitter jag och stirrar på en sida på Adlibris.
Finns ingen som tillhör något stall idag
Det finns inte en enda läsare, det är omöjligt, som kan räkna ut att jag har tagit makten och bytt ut förlagets Birgitta, min fina redaktör, mot Grammatikpolischefen Thorwald, doktor i svenska, eller att jag har bytt ut min förläggare Björn mot tio testläsare som jag vet är ärliga, och som säger till mig direkt att den där boken är skräp och ska inte ut, Lena.
Missar jag något?
Man måste fråga sig om jag inte kommer sakna nånting från den gamla världen? Jag tror nog inte det… presstjejen Eva kan man byta ut mot ett TT-utskick, som man kan beställa av TT själva numera, om man nu ens har lust att tilltala MSM.
Jag lär inte få en kasse barnböcker, med mig hem till barnen, men de är ju 40+ allihop numera och läser nog inte Emil längre… Idag är Rabén ett renodlat barnboksförlag, numera ska vuxna tillhöra Nordstedtshuset, och där har det ryktats om storkris – inte minst på det mentala planet – i 20 år… intriger överallt.
Jobbar HAN där nu?
Jag har inte kollat det men det låter så… Jag googlade hans namn. Nej, han jobbar inte heller för något förlag idag. Han är en fristående ”förlagskonsult”, med kontor på Kungsholmen, och en sån konsult behöver inte jag.
bokbranschen_i_sverige_1973_till_2003_rapport
https://www.youtube.com/watch?v=nI6PKdJ9uCw
Det var vid nån tidpunkt jag tröttnade på dom annuella bokreorna. Minns inte om det var fid slutet av 80-talet eller början av 90-talet. Under större delen av 80-talet kunde man fortfarande hitta lite ovanliga böcker. Fanns kanske inte i så stora upplagor så det gällde att vara kvick. Men det rätt fort. Nåstan från ett år till ett annat. Plötsligt var det mest pallböcker. Inte bara men även dom andra var mesr deckare, matlagningsböcker och liknande. Antar att jag kan tacka psykopaten för den ”utvecklingen”?
YES! Rakt av, 100%!!!