Vi säger att jag ber dig läsa en 800-sidorsbok, som handlar om dramatiska händelser i människors liv, och jag ber dig skriva 35 sidor där du tar upp endast det som talar mot en person, och som visar felhandlingar och tavlor då denne stal grannens bil, och en massa saker ur garaget, samt slog ner grannen.
Det är vad åklagaren gör; kokar ner 600 bilder, 20 000 A4-ark med förhörsprotokoll till en textmassa om 35, 150 eller 500 sidor beroende på ärende.
Om det är dig texten handlar om tar du dig för pannan; där står enbart elände om dig!
Du lär säga till alla du känner att ”fy, så vinklat!!!!” när du talar om förundersökningen.
Nu återkommer jag till dig, och ber dig ta samma bok, och skriva stolpar över sånt som talar för dig, och som kanske till och med visar att du inte är någon skurk! Eftersom du kan boken går det rätt lätt, och du producerar nu det advokaterna ska göra. Du hittar det som talar för, inte emot!
Båda dina arbeten ska upp på rättens bord, och vi förstår att vi kan inte lägga kanske 600 bilder och 20 000 A4-ark på domstolens podie. Då skulle rättens ledamöter få sitta i flera månader och läsa allt… Ditt ärende ska ta max två timmar att döma av.
Åklagaren kommer med sitt åtal, och advokaten kommer med ditt försvar
Vi sätter dig, som kan 800-sidorsboken på dina fem fingrar, som åhörare och du hör själv hur åklagaren drar fram allt det där du petade ut, och du hör, på samma sätt, hur advokaten tar upp det du hittade som talar för dig. Båda låter rätt ensidiga och väldigt partiska, vilket är meningen.
Om jag frågar dig hur mycket av 800-sidorsboken som rätten får höra tror jag att du svarar 5%!
Det som ligger till grund för domen är vad som framkommer under förhandlingen, och inte vad som finns i 800-sidorsboken, och det är åklagaren som ska bevisa att du är en skurk.
Advokaten ska kunna 800-sidorsboken, och leta möjligheter för att slå sönder åtalet.
Rätten lyssnar på båda, och kan åklagaren bevisa det som sägs blir du fälld. De flesta blir fällda därför att det är olagligt för åklagare att åtala om de inte tror att de vinner. Vi ska vara väldigt glada för att det är så. Få vet det, varför många tror att det måste vara riggat eftersom åklagarna verkar vinna jämt. Nackdelen är att de kanske inte vågar åtala, men borde.
När rätten bestämt sig skrivs en dom
I den skriver man hur man har tänkt, och hur man kommit fram till sitt domslut dvs varför du fälls för det du åtalades för eller varför du frias. Dessa förklaringar kallas för domskäl, och det är petnoga i brottmål att de skrivs noga för om åklagaren eller du överklagar måste nästa instans få veta hur den lägre rätten har tänkt. De ska ju reda ut om den tänkte fel.
Domstolen ska bara pröva det som framkommer i sessionssaken, och som är åtalat – får inte något annat heller – och det ska vi vara väldigt glada för att domstolen inte får.
Vad en domstol får och inte får göra styrs av Rättegångsbalken som är beslutad av Riksdagen år 1942.
En sak som jag tycker är intressant är att vi svenskar, rent allmänt sett och som lekmän, förmodligen vet mer om det amerikanska rättsväsendet än det svenska. Vilket kanske inte är så konstigt med tanke på alla filmer och tv-serier genom åren till och decennierna som just har gått på tv, bio eller video och dvd och liknande. Numera även streamat på nätet. Jag har förvisso för mig att för länge sedan varit på studiebesök i en domstol men det är inte så mycket jag minns av det idag.
Jag tror du har rätt, och som jag ser det vet folk i allmänhet ingenting och vi har usla kriminalreportrar.