En man, född 1959, var placerad hos mig som 17-åring i sju månader, fram till sin 18-årsdag då de måste skrivas ut, och han skrevs ut till en folkhögskola. Prio 1 var att lära honom läsa och skriva, han var analfabet.
Det skedde 1977 dvs för 47 år sen, och vi har haft kontakt då och då under alla år dvs han brukar kontakta mig. Under de första fem åren var han hemma regelbundet men flyttade sen till Norrland och därefter till Småland. Jag har besökt honom en gång i Norrland runt 1980, och en gång i Småland, runt 1987.
Det senaste, för nått år sen, var en film från hans hus, och innan dess vad läkarna sagt om en skada, som lett till att morfin skrivs ut. Jag tipsade då om naturliga värkmetoder och han blev, för första gången på åtminstone 48 år, väldigt arg.
Jag förstod att jag plötsligt, efter 47 år, hade med en narkoman att göra, som skyddar sin drog, gör de alltid. Drogen är alltså morfin och legal, men det spelar inte så stor roll om den är illegal eller legal, för det blir samma påverkan på hjärnan.
Häromdagen damp det ner ett manus om 68 sidor, bör vara 180 om man vill ge ut en bok, skriven av en spökskrivare, och jag häpnade. Det var berättelsen om hur soss hade ”tagit” honom… och sen följde 68 sidor om hur förskräckligt illa han hade haft det, och påståendet att han hade suttit inne i tre år, knarkat hela livet, men slutat själv för 15 år sen.
Jag kopplade det hela till 100% till apoteksknarket, men sa inte det för då hade nog himlen ramlat ner, men jag svarade att Sverige är mycket duktigt på att arkivera och dokumentera, och allt finns i kommuns arkiv.
Jag påpekade att ”du blev omhändertagen på egen begäran, uppsökte soss flera gånger, men blev inte trodd direkt, och du talade ut i TV samt i Expressen om den saken, innan du kom till oss, och det är lätt att hitta dessa artiklar i arkiven och som alltså handlar om att du bönade och bad om ett omhändertagande.”
”Du har heller aldrig suttit på nån anstalt… finns inget knark alls bakåt, det knark som finns i din historik är nu, morfin, osv. ”
Jag skrev också; ”Vill du ljuga ska du skriva romaner, inte biografier, en enda lögn leder till att ett förlag drar tillbaks boken omedelbart, de kan rikta skadestånd mot dig, och du är körd på bokmarknaden på livstid.”
Jag kände att jag är enormt glad för att jag kan droger för i annat fall hade jag nog blivit dels chockad och dels helt förvirrad.
Apoteksknarkare har vi för övrigt gott om i Sverige, och det säger sig självt att hjärnkonsekvensen är densamma, oavsett om morfinet är legalt eller ej. Du slipper jaga pengar, ja.
https://youtu.be/ue3oH0eWoNA?si=iOYlm2jDT3Oy0DhO
