Vi omhändertar barn av sociala skäl sen 60-talet i tioårs vågor, och innan kunde fattiga barn få bo gratis hos t.ex. bönder om de arbetade. Ett av mina äldsta fosterbarn, född 1959, som bodde i en egen utslussningslya bredvid oss andra, hans fostermamma hade dött och han hade ett år kvar till myndig, sa mig en gång i 2000-talets början:
-Jag är tacksam för att jag var fosterbarn på 70-talet, idag hade jag fått en biljett till nattbussen.
En fjärdedel av alla omhändertaganden av barn i Sverige sker mot barnens och föräldrarnas vilja. Socialstyrelsens senaste rapport Barn och unga – insatser 2012 visar att cirka 20 800 barn var omhändertagna i en så kallad heldygnsinsats den 1 november 2012. Källa
Min kompis som har ett städbolag fick en ”soss-städning” som de kallas, och de röjde upp i detta hem som var enormt mögligt, och bilden nedan visar köket.
Barnen omhändertogs inte utan man hjälpte föräldrarna att städa och detta var i september 2019.
Den här gruppen grava missbrukare bråkar nästan alltid om de blir av med barn- och underhållsbidragen liksom bostadstilläggen.
De andra 3/4 protesterar inte och det gör man inte då ett barn tas för att pappa har mördat mamma, hon är död och han sitter inne på 18 år.
Varje ärende är helt unikt, och det förstår aldrig debattörer utan de vill ha en linje för alla, och varje gång det har varit en debattomgång sjunker antalet barn som omhändertas.
När alla har slutat bry sig om frågan, vilket sker likt en klocka vart tionde år, så omhändertar man de som man borde ha omhändertagit, och då går antalet upp i början på en sån våg.
Det är alltså ingen gåta alls att det ökar efter ett tag, och jag kan tänka mig att soss säger tre år senare att nej, inga fler soss-städningar, nu får det vara bra. Ungarna måste ha mat, de stjäl i Coop nu.
De som debatterar kan i allmänhet inte missbruk, och de generaliserar våldsamt, så de har inte speciellt mycket att tillföra mer än att de verkar för att färre omhändertas just då och nu och i allmänhet går barnmisshandeln också upp då.
När Älska lagom kom ut, som handlar om tio år med fosterbarn, hade kollegan Anna Wahlgren trasslat in sig i en fosterbarnsdebatt hon inte klarade av, för hon kunde inte ämnet, och det var så vi träffades.
Jag kunde ämnet, och hon visste hur det var att brakdebutera så hon blev min författarmentor och jag blev hennes fosterbarnsmentor på många sätt. Hon kontaktade mig då en debatt på TV hade gått fullständigt åt skogen för man-ska-inte-ta-barn-alls-gänget. En helt ohållbar och naiv inställning så länge som det finns fäder som mördar mamman t.ex.
Antalet tvångsomhändertagna barn ökar: ”Vi vet inte varför …
https://www.youtube.com/watch?v=423kyWqr6gY
Lämna ett svar