… att vi skulle jobba längre eller som sänkte pensionerna via trixande…
Det var ett EU-beslut
Genrepsland var Rumänien vad jag har förstått. Det har inte fattats några större politiska beslut inrikes sedan 2002. Reinfeldt berättade strax före valet att vi skulle jobba längre, och han körde med ”öppna era hjärtan”, och lyckades bli av med massor med väljare. Innan valet hade han köpt en bostadsrätt i Täby så han visste att han skulle förlora. Det var första gången i mitt liv som jag upplevde en statsminister som jobbade häcken av sig för att förlora ett val.
Jag har aldrig tidigare sett att m och s haft nära nog samma valpropaganda; Mindre klasser… i en tid där Lärarförbundet meddelade att det skulle komma att fattas 50 000 lärare inom kort…
Det var nog väldigt planerat att s skulle ta över, och trots att vi har röstat bort s är de kvar… och det unika med s numera är att de har i princip ingen valrörelse alls.
Förr började s-partiledaren tala om nästkommande val minst 1,5 år innan:
-Vi går till val på… Nu när det är val ska vi…. I valet måste det bli tydligt….
Vi ska vidare tro att alla är osams… och detta kallas då för en demokratur, och den har vi haft länge eftersom för-fattaren Wilhelm Moberg skrev:
”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar 
skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.”
Vilhelm Moberg använde ordet i en debattartikel i Dagens Nyheter den 14 december 1965, och han fattade ungefär 40 år före de flesta, och då är man en äkta för-fattare vilket Moberg var.
Inser man vad de innebär förstår man också varför för-fattarkåren slaktades i början av 90-talet. Idag har vi underhållningsskribenter främst, och folk som är helt beroende av stipendiesystemet via biblioteksersättningarna = statsanställda.
Detta därför att vi betalar först arbetsgivaravgifter, sen vanlig löneskatt vilket blir 70-80%, och södra Cypern har 0% och norra 10% ”därför att språkområdet är så litet så de kan inte försörja sig annars.” Astrid hade 103% skatt…
Vill man inte kalla det för demokratur går det bra med ordet illusion.
Lämna ett svar