Fyy 17, och Anna

Anna Wahlgren ger nu ut sin klassiker ”Barnaboken”, som sålt över en miljon, i en ny reviderad upplaga ”Lilla Barnaboken”, och rejält förkortad samt anpassad till dagens Sverige. Det jobb jag borde göra med ”Fyy 17!” – men inte gör – därför att jag inte kan bestämma mig för hur det ska göras.

Vi får se hur det går för den nya ”Lilla Barnaboken”
Men som jag känner det nu kommer såväl den som Fyy 17! att bli supermoderna igen men om 10-15 år från nu. Båda handlar om att fostra barn, och nu ska de inte fostras alls, och om man inte ska fostra dem alls lär ingen köpa en bok om det man nu ändå inte ska göra.
De svenska barnen mår redan syn- och hörbart uruselt, och det beror på att de med automatik känner sig väldigt otrygga då ingen sätter gränser, och de tvingas att vara föräldrar åt sina föräldrar.

Sätta gränser betyder inte att man slår ihjäl barn
Det betyder att man över motstånd och tålamod och säger nej, det får du inte, du får vänta, inte nu, nästa vecka, jag kan inte svara på det nu men ska fundera tills i kväll då du ska få besked, det kommer du aldrig att få därför att… dra inte katten i svansen därför att den får ont då… nej, du kan inte gå ut nu eftersom det är solstormar just nu… nej, du får inte öppna julklappar idag…

En mycket berömd manlig författares ende son sa offentligt en gång:
-Pappa har aldrig blivit arg på mig förutom då jag bet ihjäl akvariefiskarna.

Så, nu vet alla vad vi har att vänta. Där går alltså gränsen.

Sätta gränser ska man göra med värdighet och på ett kungligt sätt
En familjepolitik som gör barnen psykiskt sjuka är vad vi har nu, och det stöds av de flesta unga föräldrar, som dessutom tror att de är de enda som har den enda sanna fostringsmetoden i världshistorien, och få dem att gilla Annas eller min bok (igen) vet jag inte… Jo, om femton, tjugo år då man insett att det man höll på med inte fungerade.

Saker och ting går i vågor
Jag minns inte om jag och Anna talade om just det, då jag var nere hos henne i våras i Indien, och jag vet inte ens om vi är ense, men dagens metoder skapar narcissister rakt upp och ner, och vi kommer dessutom att få se ett pärlband föräldramord längre fram.

När jag är på dåligt humör brukar jag säga att 50% av dagens barn kommer inte att nå 25 års ålder därför att de fostras till livsoduglighet. Min dotter född 1981, idag, sa mig för nu 17 år sedan att hennes dotter skulle aldrig, aldrig, aldrig utsättas för någonting så att hon blev ledsen och grät.

Jag kikade på henne och svarade:
-Då hänger hon sig före 14, varpå min dotter höll på att sätta i halsen, vilket var meningen, och hon frågade rätt skarpt vad jag menade.
-Hon hänger sig när den första pojkvännen gör slut eftersom hon aldrig fått lära sig att hantera sorg, förluster, separationer och motgångar.

Min dotter kom fram till, efter en stunds funderande, att det kanske var en dum ide´att mitt barnbarn aldrig skulle utsättas för smärta i hemmets trygga vrå.

Man kan fråga sig om vi gör någonting ”rätt” här och nu, och mitt svar är; ”Mycket lite!”, och att det är så ser du på stán eftersom precis alla ser helt bedrövade och superstressade ut.