Mannen kom åter ikväll med min strykbräda, och jag har skött mig avseende Kidsen, som undrade om han får låna fler grejer framöver. Det var tal om en timme men det blev fyra dagar. Även han befinner sig i en helt ny energi nu…
Jag har sagt till Kidsen att man blir blåst kanske var 1000:e gång, och so what? Spelar roll? Om man inte litar på folk, så kommer man att missa i princip allt, på livstid, det är ett fängelse som heter duga.
-Du hade inte ens flyttat in här, sa jag till Anna, som nickade.
-Inte gift mig heller!
-Precis!
Mitt ”jobb” är alltså generationsöverföring, och det är därför det blir liv på dem om jag tömmer diskmaskinen, etc.
-You shall not do that kind of work, Mom!
Det blir obalans då, de vill också vara nyttiga, och bidra med sådant de kan.
Nu ska jag meddela värden att stykbrädan är åter
Han är från Israel, och alltid livrädd för främlingar, vilket är begripligt
