Vi lever i ett anonymt samhälle.
Jag själv var förbjuden av min far att säga viktiga saker per telefon eftersom ”alla” visste att telefonisterna avlyssnade.
Staten hade koll på papperslapparna kallade för kör-kort, också.
Nu går det fortare att söka, finns lagar som reglerar vem som får söka, men grundproblemet är att uppsåtet kan vara ren ondska, oavsett om vi talar om de effektiva skvallertanterna, eller Storebror.
Jag reste till Indien, och hade den numera avlidne Per Holfve med mig, och han spillde kaffe över sitt pass på planet, och så illa att hans namnteckning blev suddig. Numera plastar de nog in den sidan.
Hur som, jag såg ett gigantiskt problem framför oss, i passkontrollen sa vi som det var, och passpolisen bad oss vänta, ringde nån, och det kom en rasande trevlig civilklädd tjänsteman.
Min engelska var bättre än Pers, så jag förklarade vad som hade hänt, och mannen sa mig:
-Du behöver inte bli stressad! Vi är inte ute efter att jäklas, vi ska lösa detta och permanent, utan att ni ska behöva åka till den svenska ambassaden, många, många mil bort.
-Kan du skriva ett intyg att han heter samma sak som du, Holfve, och att du känner honom väl, vet att han heter Per och när han är född?
-Visst!
-Bra jag ska skriva ut ett dokument på engelska, och ni skulle hem om fyra månader?
Jag nickade och visade returbiljetterna.
Mannen försvann, kom åter med ett långt brev på engelska, med stämplar, och där han förklarade varför passet var förstört, att immigrationsmyndigheten i Kerala godkänt det pga mitt intyg, som han också hade med sig, som jag skrev på, två tjänstemän bevittnade, och han skrev att de hade bestämt att vi skulle också få åka ut ur landet, det och det datumet.
Till oss sa han;
-Lämna inte staten Kerala, ni kan inte åka inom Indien med det här pappret. Förvara det väl! Får ni problem vid utresan be dem kontakta mig, mannen gav mig sitt visitkort.
Per hade sen en mellanlandning hem i Dubai, de svalde det indiska pappret utan problem, och hallå blev det givetvis först på Arlanda.
Där brukar jag säga ”Hej”, till passpolisen, som bara glor utan att svara.
När jag kommer till normala länder säger de;
-Welcome to my country, madame!
Problemet är inte digitala register utan att för många är redan inskolade fascister vars symbol är ett spöknippe.
Polisens fascistsymboler är tydliga och Sverige är således officiellt en fascsitisk stat, det märks.
