Jag har skrivit förr att 12-stegsprogrammet inte fungerar längre i Sverige, och att jag behöver en halv bok för att förklara det. En läsare undrade om jag inte kan förklara lite… Egentligen behöver jag bara en halv bok för att bevisa det. Jag klarar av att förklara det via ett A4:
Vi tänker oss nu att du är svinsjuk i alkoholism, befinner dig i en intervention med din familj, som vill ha in dig för situationen är ohållbar, och med är Susan från behandlingshemmet på orten. Hon säger:
-Jag heter Susan, gick Socialhögskolan 1995, jobbade som kurator ett tag, av en slump hamnade jag på missbruksenheten på Huddinge, och sen gick jag 12-stegsprogramsutbildningen, så nu är jag här hos dig!
Vi flyttar nu dig till ett normalt land som inte lider av ”Allt inom staten, inget mot staten, inget utanför staten”
– Jag heter Susan, är drogfri sen 15 år, satt i en förnekelse som inte var av denna värld. Vi kallar sjukdomen för förnekelsens sjukdom, med fog, och jag minns då anhöriga kom en gång till missbruksenheten, och jag reste mig upp på armbågarna, låg i spännbälte, och jag bara vrålade:
-JAG ÄR INTE FULL!
Då hade jag 3,5 promille! Numera är det många nya, som du, som inte riktigt förstår varför jag går på AA-möten, jag som varit nykter så länge, mår kanon, men det beror på att det är verkligen förnekelsens sjukdom. Jag behöver höra alla nyas berättelser! Det är ni nya som håller mig nykter!
Jag är alltså en 12:a nu. Och 12:e och sista steget lyder:”När vi, som en följd av dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.” Och du är på första steget: ”Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen – att vi inte längre kunde hantera våra liv.” Så, du ser, vi klarar oss inte utan varandra!
Jag har talat med en del av de som jobbar numera, och jag anser att de ofta är så kallade 1-12:or. De är missbrukare, som gjort steg 1, och sen går de till steg 12 – hoppar över steg 2 till 11 – och vill ”hjälpa” andra, de kan vara nog så elaka dessutom, eller så är de djupt medberoende.
Det finns forskning som säger att många socionomer är alk-barn, t.ex.
I hela världen anses programmet vara ett själsligt program som behövs därför att den insjuknade är själsligt sjuk. I Sverige talar vi aldrig om nån själ, och det finns ingen andlighet, så det hoppar man helt sonika över.
Videon handlar om en chef för två hem som peppar socionomer, terpeuter etc att bli 12-stegsterapeuter. I hans värld är det helt okej att stat och kommun kidnappar programmet… och som vi hör vill han ändra på rutinerna avseende vilka steg som ska gås igenom under en behandling. Vi vet att vi vet…
Jag har hört, inte kollat det, att kommunerna börjar dra öronen åt sig, vill inte skicka folk på dyra behandlingar för de verkar inte fungera. Nej, det tror fan det.
Om Bigandet är på Bridges of Hope får han lyssna på personalen som kan låta så här:
